Nihilism
filosofisk synvinkel / From Wikipedia, the free encyclopedia
Nihilism (från latinets nihil, "ingenting") är den filosofiska ståndpunkt som förnekar all kunskap och värde i det mänskliga livet. Nihilism presenteras ofta i form av existentiell nihilism, som argumenterar för att livet saknar objektiv mening eller intrinsikalt värde. Morala nihilister anser att moral inte existerar och att det alltså inte finns några moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan. Nihilism kan också anta epistemologiska, ontologiska eller metafysiska former, som vardera i någon aspekt innebär att kunskap inte är möjligt eller att livet inte existerar. Epistemologisk nihilism påstår att all kunskap är osäker; se även filosofisk skepticism.
Nihilister som argumenterar för att det inte finns någon objektiv moral kan hävda att existensen inte har någon intrinsikal (inneboende) högre mening eller mål. De kan också hävda att det inte finns något rationellt bevis eller argument för att en högre makt eller skapare skulle existera, samt att om en högre makt skulle existera så har mänskligheten ändå ingen moralisk skyldighet att avguda den.
Termen nihilism används ibland synonymt med anomi för att beskriva en generell känsla av hopplöshet och meningslöshet i existensen.[1] Rörelser såsom futurism och dekonstruktion,[2] bland andra, har identifierats av kommentatorer som "nihilistiska" i olika tidsperioder med olika kontext. Ofta betyder detta att den som anklagar en annan vill få sina egna åsikter att framstå som mer substantiella eller sanningsenliga, medan motståndarpartens åsikter framhävs som nihilistiska, därmed jämförbara med "inget" (eller helt enkelt destruktivt amoralistiska).
Nihilism är också ett karaktärsdrag som har satts på olika tidsperioder, till exempel har Jean Baudrillard och andra kallat postmoderniteten för en nihilistisk epok,[3] och vissa kristna teologer och personer med religiös auktoritet har hävdat att postmoderniteten[4] och många aspekter av moderniteten[2] representerar frånstötandet av Gud, och därför är nihilistiska.
Nihilism (ryska nigilizm) är även en föråldrad, godtyckligt vald beteckning för de politiska ytterlighetsrörelserna i Ryssland, särskilt på 1860- och 1870-talen. I den ryska litteraturen användes ordet första gången av kritikern Nikolaj Nadezjdin[5] i betydelsen skeptiskt förnekande, men fick sin egentliga ryktbarhet genom Bazarov, den mot all auktoritetstro och allt bestående hänsynslöst opponerande studenten i Ivan Turgenjevs roman Fäder och söner. På 1880-talet försvann detta på konservativt litterärt håll brukade slagord ur den ryska litteraturen, men fanns länge kvar i den europeiska pressen och folkuppfattningen som gemensam benämning på ryska revolutionära rörelser och den ryska anarkistiska emigrantlitteraturen i allmänhet.[6][7]