Oxenstierna af Korsholm och Wasa
adelsätt / From Wikipedia, the free encyclopedia
Oxenstierna af Korsholm och Wasa är en svensk grevlig adelsätt.
Grevliga ätten Oxenstierna af Korsholm och Wasa | |
Ursprung | Småland, Sverige |
---|---|
Förgrenad ur | Oxenstierna af Eka och Lindö |
Upphöjd | 26 mars 1651 |
Stamfar | Torsten Vigolfsson |
Huvudman | Gabriel Bengtsson Oxenstierna |
Sveriges riddarhus | |
Introducerad | 15 oktober 1652 |
Grad | Grevlig ätt nr 8 |
Medeltida frälse- och riksrådsätt som härstammar från Småland. Äldste kände stamfader är Torsten Vigolfsson (levde 1319) som 1292 bytte sitt fäderne, gården Wigholfstorp (nu Villstorp) i Forserums socken i Tveta härad mot Fallnafors i Malmbäcks socken i Västra härad i Njudung. Hans barn upptog efter mödernet det vapen som kommit att uppfattas som oxpanna (tyska Stirn = panna) med horn, och efter vilket släktmedlemmarna under 1500-talets senare hälft började bilda sitt släktnamn Oxenstirn/Oxenstierna.[1]
Riksskattemästaren och sedermera riksamiralen friherre Gabriel Bengtsson Oxenstierna (1586–1656) upphöjdes i grevlig värdighet den 25 mars 1651 på Stockholms slott av drottning Kristina och introducerades den 15 oktober 1652 med namnet Oxenstierna af Korsholm och Wasa (efter grevskapet i Finland) under nr 8, och från honom härstammar den enda idag levande ätten Oxenstierna.
Drottning Kristina förlänade grevskapet Korsholm (uttalas [Korshólm]) och Wasa åt riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna den 25 mars 1651. Från början omfattade det dåvarande Vasa stad i Österbotten samt 377 1/6 mantal inom de i samma landskap belägna Mustasaari samt Storkyro och Lillkyro socknar. Den 17 april 1652 ökades det med 63 3/8 mantal i Storkyro socken och den 18 augusti 1653 fick Oxenstierna tillstånd att införliva Korsholms kungsgård som han hade bytt till sig av Vasa stad den 23 juli 1651 mot 5 11/12 mantal av grevskapsgodsen i Mustasaari socken. Vid mitten av 1650-talet lydde därför denna kungsgård under Vasa stad och 434 5/8 mantal. I grevebrevet bestämdes dess namn till Mustasaari, men den 18 augusti 1653 fick Oxenstierna rätt att skriva sig greve till Korsholm och Vasa, en titel som tilldelats honom redan den 17 april 1652. Grevskapet indrogs genom reduktionen 1674 och staden Vasa återfick en stor del av den forna kungsgårdens ägor.[2]
Till kungsgården hörde också Korsholms vallar, den kulle där Korsholms slott hade byggts. År 1662–64 uppfördes en ny, stor bostad uppe på Korsholms vallar, som allmänt kallades "Oxenstiernska palatset". Gabriel Gabrielsson bör ha varit byggherre, och han sägs ofta ha tillbringat tid där. Senast i detta skede försvann de sista spåren av de medeltida byggnaderna uppe på vallarna. Inga samtida avbildningar av byggnaden finns kvar, men på kartor ser man en L-formad byggnad, precis utanför Vasas stadsstaket. Nedanför kullen anlades "Korsholms trädgård", en kvadratisk odlingsyta på 1/3 ha.[3]
Grevskapet Korsholm och Wasa indrogs vid reduktionen 1674. Samtidigt återkrävde reduktionskollegiet ränta, som de menade att släkten Oxenstierna af Korsholm och Wasa inte hade överlämnat till kronan, sammanlagt 160 000 riksdaler och dödsboet efter Gabriel Gabrielsson försattes i konkurs 1685. Oxenstiernska palatset övergick till att bli residens för landshövdingen i Österbotten. Den funktionen hade det ända tills det revs 1748.[3]