Romersk rätt
From Wikipedia, the free encyclopedia
Romersk rätt (latin: ius Romanum) är det rättssystem som utvecklades i romerska riket.
Snabbfakta
Romarriket | |
Romarrikets statsskick och förvaltning | |
Historiska perioder | |
Roms kungatid 753–509 f.Kr. Romerska republiken | |
Ordinära magistrater | |
Konsul (Rom) Praetor Prokonsul Propraetor |
Edil Kvestor Tribun Censor Curator |
Extraordinära magistrater | |
Diktator Magister Equitum |
Ståthållare triumviri Decemvir |
Ämbeten, titlar och hederstitlar | |
Kejsare | |
Legatus Dux Officium Prefekt Praetorianprefekt Vicarius Vigintisexviri Liktor Magister militum Imperator |
Princeps senatus Pontifex maximus Tetrark Augustus Augusta Africanus Caesar Dekurion Dominus Domina |
Institutioner och juridik | |
Romerska senaten Cursus honorum Romerska folkförsamlingen |
Romersk rätt Romerskt medborgarskap Imperium Auktoritet Kollegialitet |
Stäng
Den romerska rätten nådde sin höjdpunkt under de tre första århundradena efter Kristi födelse och under 500-talet i östromerska rikets huvudstad, Konstantinopel. Den kodifierades sedermera till Corpus juris civilis. Det är i denna kodifierade form som eftervärlden tagit del av den romerska rätten. Romersk rätt kan även avse civilrättens framställning på den justinianska rättens grundval i modern tid, pandekträtten.