Rurikdynastin
den härskande dynastin i Kievriket och Rutenien Från Wikipedia, den fria encyklopedin
den härskande dynastin i Kievriket och Rutenien Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Rurikdynastin (rurikiderna) var den härskande dynastin i Kievriket, och senare i Ryssland. Under en tid också i det som kallas Rutenien i västerländsk historieskrivning. Rurikdynastin existerade mellan åren 862 och 1598. Släkten Rurik var en av de mest långlivade kungliga ätterna i Europa, och genom de många döttrarna finns det släktingar i europeiska kungahus än idag.
 |
Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2023-07) Motivering: Namnen spretar, här blandas transkriberingar från olika språk och olika tider. Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
.png)
.jpg)
Den stat som existerade mellan år 862 och 1240 kallas Kievriket och delar av det området kom senare att kallas Rutenien. Dynastin etablerades enligt Nestorskrönikan av Rurik tillsammans med hans bröder, Sineus och Truvor. Det blev således en härskare från Svealand som kom att styra i det som idag är norra Ryssland. Detta rike ökade sedan sitt inflytande och expanderade. Från år 1097 hade otaliga små och stora furstendömen skapats med "vasaller" (släktingar som regenter). Tjernihiv blev rikets andra stad som ofta regerades av kronprinsen. År 882 eller 912 flyttades huvudstaden till Kiev, som förblev huvudstad tills riket helt föll sönder under attacker från omgivande stater och den mongolisk-turkmenska Gyllene horden. Gyllene horden höll sedan flertalet riken i området som lydstater som fick betala skatt till hordens Khan (ledare). Det uppstod även en kamp mellan religioner. Olga (egentligen ”Helga”) som tidigt blev döpt, försökte kristna riket utan framgång. Men hennes barnbarn Vladimir I som blev döpt på Krim år 988, började en gradvis konvertering från hedendom och de flesta av rurikdynastins senare härskare bekände sig således till den grekisk-ortodoxa kyrkan. Moskva bildade år 1448 en självständig enhet, rysk-ortodoxa kyrkan, men likt resten av ortodoxa kyrkan kom de i konflikt med katolicismen och påven (Östliga schismen). Även efter att rusernas rike föll i stycken levde dynastin vidare, i Galizien-Volynien, i Tjernihiv, i Vladimir-Suzdal (som delades i elva smådelar) och i Storfurstendömet Moskva. De två sistnämnda furstendömena bildade så småningom Moskvariket. Kiev införlivades i Storfurstendömet Litauen av Gediminas, ca år 1321. De andra västliga delarna gick samma öde till mötes, och erövrades av Litauen eller Polen, men det rutenska/kanslislaviska språket bevarades till ca år 1700. Ivan den store gifte sig år 1472 med Zoë Paleologos, brorsdotter till siste kejsaren av Bysans. Därmed såg han sig som arvtagare till det bysantinska imperiet, och gav legitimitet till sonsonen Ivan IV:s titel tsar (kejsare). Moskva övertog också den bysantinska dubbelhövdade örnen som symbol.
Somliga historiker hävdar att Kievriket grundades av khazarerna eller magyarerna, men andra menar att Kievriket hade ett rent slaviskt ursprung. De som hävdar att Rurik verkligen funnits, vilket är de flesta, håller sig till att rurikdynastin härstammande från svearna och Rurik. Den samtide Ludvig den fromme (778–840) av Akvitanien och Frankerriket angav att ruserna var "svenska" (eos gentis esse Sueonum, "... detta folk är svear"). Hela detta resonemang kallas i den ryska historiedebatten för den "varjagiska frågan", d.v.s debatten om Rysslands ursprung. Diskussionen är också kopplad till legenden om Gostomysl.
Banden med vikingarna och Norden kvarstod länge, även om man gifte in sig i de slaviska ätterna och talade någon variant av deras deras språk. De välutbildade kunde kanske kanslirutenska/kanslislaviska (som är nära besläktat med kyrkoslaviska). Volodymyr/Vladimir den store anses ha grundat både Ryssland och Ukraina. Furstenamnet Vladimir (ryska)/Volodymyr (ukrainska) motsvarar det nordiska namnet Valdemar. Vladimir gifte sig med Anna Porphyrogenita av Bysans, som var syster till kejsaren Basileios II. Deras berömde son, senare härskare i Kiev, Jaroslav den vise (i Sverige kallad Jarisleif) gifte sig med Ingegerd Olofsdotter av Sverige. Hon var dotter till Olof Skötkonung och den vendiska västslaviskan Estrid av obotriterna.
Jaroslav gav asyl åt Olof Haraldsson och bjöd in Harald Hårdråde, som äktade Jaroslavs dotter Elisabet av Kiev. Även Olav Tryggvason och Magnus I av Norge sökte tillflykt hos ruriksläkten i Novgorod. Enligt Adam av Bremen blev Anund Gårdske av ruserna i Kiev, vald till kung av Sverige ca ¨år 1070. Han blev avsatt genom omröstning bland svearna, eftersom han vägrade delta i kungens traditionella hedniska offer vid templet i Uppsala. Detta öde drabbade även Inge den äldre år 1084. Vladimir II Monomach gifte sig med Gytha av England (ca år 1055 – 1100) som var dotter till Englands danskättade anglosaxiske kung Harald Godwinson av huset Wessex. Mor till Valdemar den store av Danmark (år 1131–1182) var Ingeborg av Kiev, dotter till Vladimir II Monomachs son Mstislav I och Kristina Ingesdotter. Kristina Ingesdotter var i sin tur dotter till Inge Stenkilsson och Helena av Östergötland.
Rurikdynastin kan ordnas i tre huvudgrenar, som alla har haft regenter som styrt storfurstendömet Kiev:
Fejden inom släkten försökte man lösa genom rådslaget i Ljubetsj (år 1097), främst på initiativ av Vladimir II Monomach. Avsikten var bland annat att kunna hålla ihop släkten inför hotet från fienderna, speciellt kumanerna. Deltagare var de främsta furstarna inom rurikdynastin, inklusive regerande storfurst Svjatopolk II, Rostislav av Tmutorokans son Vasilko Rostislavitj, Svjatoslav IIs söner Oleg I av Tjernihiv och Davyd Svjatoslavitj, samt andra furstar. Tidigare hade man haft en turordning beträffande regeringsmakten i Kiev, men vid mötet beslutades att stycka upp riket i vasallstater för att få fred i familjen.
.svg)
Dynastins överhöghet över andra ryska städer och stater var tidvis mer symbolisk än reell och efter hand uppkom andra maktcentra i norr. Många av dessa områdens furstar gjorde anspråk på att tillhöra Rurikätten eller gifte in sig. Framåt 12–1300-talet handlade det om en relativt vid krets av familjer som gjorde anspråk på att stamma från Rurik snarare än en strikt avgränsad dynasti i modern mening. Efter att mongolerna under 1200-talet invaderat "Ryssland" och gjorde razzior, samt krävde tribut av de lokala furstarna, pressades Rurikättens furstar tillbaka norrut. Från 1300-talet blev grenen i Moskva dominerande och Moskvariket började med mongolernas lov annektera omgivande territorier, ofta under annat ruriskt välde. Många interna konflikter förekom inom dynastin, bland annat inbördeskrig i Moskvariket efter Dmitrij Donskojs död. Ivan I (1328–1340) blev en viktig allierad till de mongoliska furstarna och gavs av dem titeln storfurste av Moskva. Under senare hälften av 1400-talet var hans ättling Ivan III ledande i att bryta Gyllene Hordens kontroll över norra och centrala Ryssland. Makten blev definitiv när Ivan "den förskräcklige" 1547 utropade Tsarryssland som ett enat rike där rusernas områden ingick. En annan lång konflikt var den mellan Moskva och Storfurstendömet Tver, men många smärre konflikter förekom.
.svg)
Omkring år1321 erövrades Kiev av Storfurstendömet Litauen och den siste härskaren från rurikdynastin i Kiev, Stanislav av Kiev, gick i exil. Kievs regenter var därefter helt underställda Polsk-litauiska samväldet i flera sekler, fram till Polens delningar med början år 1772. I litauisk historieskrivning nämns slaget vid floden Irpin som avgörande, men dess historicitet är ifrågasatt.
Några furstendömen som grundades av rurikdynastin finns i lista nedan.
Jurij Dolgorukij som regerade i Vladimir-Suzdal grundade Moskva omkring 1147 och furst Daniel av Moskva (1261–1303) fick det som ett arv av sin far, den berömde Alexander Nevskij. Det blev en förläning inom Vladimir-Suzdal. År 1320 införlivades Vladimir-Suzdal i Moskvariket och år 1521 hade även bland annat Republiken Novgorod, furstendömet Rjazan, Murom, Nizjnij Novgorod och Storfurstendömet Tver kommit under kronan i Moskva.
Bland Rurikdynastins sidogrenar finns adliga familjer i Ryssland (Dolgorukov, Repnin, Gortjakov) såväl som i samväldet Polen-Litauen (Ostrogskij, Wareg-Massalskij och Czetwertinski).
Den furstliga huvudgrenen dog ut 1598 med tsar Fjodor I. Efter Fjodors död följde Stora oredan, en orolig period i Ryssland, som varade fram till 1613. Detta år kröntes tsar Michail I, grundaren av Romanovdynastin, som utdog på svärdssidan med tsar Peter den stores sonson Peter II (ryska: Pjotr Aleksejevitj) 1730. Peter den stores dotter Elisabeth var tsarevna 1741–62 och vid hennes död övergick tronen till ätten Holstein-Gottorp, som fortsatte att regera fram till Ryska revolutionen 1917. De sist ur romanovätten gick ett blodigt slut tillmötes. I mindre formella sammanhang räknas den senare grenen som en del av Romanovätten. Peter III av Ryssland har uppgivits vara ättling till Rurik.
Not: många årtal och andra uppgifter är osäkra på grund av bristfällig och motsägande dokumentation, och vissa personer kan saknas eller vara påhittade av äldre tiders historiker. En del uppgifter bygger på Nestorskrönikan.
Senare fanns personer med titel "furste av Novgorod" som inte ska förväxlas med centralstyret i Kiev. Dessutom hade Novgorod en tid av republikanskt styre då parlamentet hade mera makt än fursten.
Dynastin fortlevde efter Kievs förstörelse 1240
.svg)
Jaroslav den vise ca 978–1054 gav betydelsefulla förläningar i arv till sina söner: Svjatoslav fick Tjernihiv, Vsevolod fick Perejaslav, Vjatjeslav fick
Smolensk och Igor fick Vladimir i Volynien. Äldste sonen var furst Vladimir av Novgorod (1020–1052).
Vasilij I av Moskva (1371–1425) införlivade furstendömet Murom, Gorodets och Nizjnij Novgorod (en rest av Vladimir-Suzdal), som han fått 1392 som belöning av Gyllene horden för sin krigsassistans.
Ivan III "den store" av Moskva besegrade Novgorods armé 1471, som annekterades 1478. Även Rostov annekterades 1474. Vid "den stora konfrontationen" 1480 vid floden Ugra (en biflod till Oka), möttes Ivan och Gyllene horden under Akhmat Khan. Horden var vid tillfället allierade med Kasimir IV av Polen-Litauen som opponerade sig mot annekteringen av Novgorod. Enligt rysk historieskrivning är det vid detta slag som Gyllene hordens inflytande över Ryssland upphör. Moskva var nu suveränen i regionen. Ivan III intog Tver 1485 som annekterades. År 1490 var således i princip alla de områden som rurikdynastin härskat över i olika grenar, samlade under samme person, Moskvas storfurste Ivan. Han proklamerade sig nu som "suverän över alla ruser/ryssar".[1] Kursk som stått under Storfurstendömet Litauen blev del av riket 1508. Furstendömet Rjazan annekterades 1521.
.jpg)
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
