Sveriges livgeding
From Wikipedia, the free encyclopedia
Livgeding (tyska leibgedinge) kallades de gods och landområden i Sverige, som anvisades en änkedrottning till underhåll för hennes livstid. De innehades som län under kronan, men förvaltades av innehavarinnan efter eget gottfinnande. De däri ingående områdena löd inte under respektive länsstyrelse utan förvaltades av en generalguvernör, vilken utnämnts av änkedrottningen.
Snabbfakta
Stäng
Hedvig Eleonoras livgeding var det sista. Genom 1720 års regeringsform förbjöds utdelning av livgeding i form av län och land.
I detta sammanhang kan även Liuksiala kungsgård i Finland nämnas, med underlydande hemman, som Erik XIV:s änka Karin Månsdotter erhöll av Johan III 1577 i förläning (1581 förbättrad till omfattning och villkor).