Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv

Backhoppning i Sverige

översikt över backhoppning utövad i Sverige Från Wikipedia, den fria encyklopedin

Backhoppning i Sverige
Remove ads

Backhoppningen spreds från Norge till Sverige via norska soldater, förlagda till Stockholm på 1880-talet. Djurgårdens IF blev den första backhopparklubben och tillhörde de bästa under många decennier.

Thumb
Riksskidstadion i Falun, 2007.

Historik

Sammanfatta
Perspektiv
Thumb
Saltsjöbadens hoppbacke 1910.

Redan 1895 invigdes Saltsjöbadens hoppbacke som hade tagits fram i samarbete med Djurgårdens IF. På 1930-talet räknades Saltsjöbadens hoppbacke till en av Sveriges bästa. Det sista backrekordet i Saltsjöbaden hade Holger Schön som 1931 hoppade 46,5 meter.[1]

Under 1950-talet fanns cirka 150 backar runt om i landet och Sverige hade under 1950- och 60-talen medaljörer i OS och VM. Från 1970-talet har antalet backar kraftigt minskat och sportens utbredning likaså. Vid mitten av 1980-talet fanns i Sverige ett 60-tal hoppbackar som var möjliga att använda, att jämföra med Norge som vid samma tidpunkt hade omkring 1 200 fungerande hoppbackar. Under 1980-talets början upplevde sporten en renässans. Hoppare från bland annat Bollnäs GoIF och Ljusdals SK dominerade ungdomsklasserna. Bland dessa kan nämnas från Bollnäs Per-Inge Tällberg och Staffan Tällberg samt Tomas Nordgren.

Andra framstående klubbar har varit Friska Viljor (Örnsköldsvik), Holmens IF (Falun), Husums IF samt Nedansjö IK. Trots dessas och Jan Boklövs framgångar under senare delen 1980-talet och början av 1990-talet blev backhoppningstrenden kortlivad. De klubbar var aktiva 2010 var IF Friska Viljor, Sollefteå GIF, Holmens IF, Fagersta BHK, Sollentuna BHK samt Hede BHK. Samtliga dessa klubbar nyrekryterar och bedriver ungdomsträning. Aktiva elithoppare 2010 var Sebastian Ekman och Fredrik Balkåsen Holmens IF, Isak Grimholm, Carl Nordin, Niklas Eriksson, Jesper Daun, Pär Svensson m.fl för IF Friska Viljor, Josef Larsson för Sollefteå, Erik Eghammar och Simon Eriksson, Sollentuna BHK.[källa behövs]

Aktiva 2021 som tävlar internationellt är Frida Westman, Astrid Norstedt och Jonathan Swedberg.[2]

Remove ads

Kvinnor och backhoppning

Den första kända svenska kvinnliga backhopparen hette Sigrid Wiking-Olsson. Som femtonåring deltog hon i en backhoppningstävling som arrangerades vid Fiskartorpsbacken i Stockholm, vintern 1908. Hennes deltagande dokumenterades av tidskriften Sport im Bild 1909.[3]

Damernas organiserade backhoppande var länge kraftigt begränsat. Första gången som kvinnor fick delta i i denna gren i olympiska spelen var vid olympiska vinterspelen 2014 i Sotji, där tyskan Carina Vogt segrade. Herrar och damer har tidigare[när?] tävlat i samma klasser i backhoppning. Den kanske enda framgångsrika kvinnliga backhopparen i Sverige under den tiden[när?] var Carina Norén som var konkurrenskraftig upp till junioråldern, men som senare lade av.

Remove ads

Hoppbackar i Sverige

Sammanfatta
Perspektiv

De större hoppbackarna i Sverige är belägna i Bollnäs, Falun, Sollefteå, Örnsköldsvik, Gällivare och Hede. Dessa sex orter har alla en K-90-backe. Den enda backen som kvalificerar sig för klassen Stor backe, är den så kallade K-115 meters backen i Falun byggdes inför VM 1974.

Mer information Distrikt, Backens namn ...
Remove ads

Svenska framgångar

Sammanfatta
Perspektiv
Thumb
Hoppbacken "självmördaren" Fiskartorp på Norra Djurgården i Stockholm.

Av svenska backhopparframgångar märks bland annat:

Remove ads

Se även

Referenser

Externa länkar

Loading related searches...

Wikiwand - on

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.

Remove ads