Cerit

Cerit är ett samlingsnamn för komplexa silikatmineral som innehåller de sällsynta jordartsmetallerna cerium och lantan. Den kemiska formeln för den ceriumrika analogen cerit-(Ce) skrevs tidigare (Ce,La,Ca)₉(Mg,Fe³⁺)(SiO₄)₆SiO₃OH)(OH)₃. I samband med undersökning och beskrivning av lantandominant cerit förfinades^[2] formeln till: (Ce,La,Ca)₉(Mg,Fe³⁺)(SiO₄)₃(SiO₃OH)₄(OH)₃ för cerit-(Ce)^[3] respektive (La,Ce,Ca)₉Fe³⁺(SiO₄)₃(SiO₃(OH))₄(OH)₃] för ferricerit-(La).^[4] Cerit-(Ce) förekommer som körsbärsröda, gråa till gråröda korniga massor. Det finns även en cerit med mer aluminiun än trevärt järn, aluminocerit-(Ce). Den senare har formeln (Ce,REE,Ca)₉(Al,Fe³⁺)(SiO₄)₃[SiO₃(OH)]₄(OH)₃

Cerit
Cerit-(Ce)-aggregat med aktinolit och brochantit, från typokalen Bastnäs i Riddarhytteområdet
Grupp	Nesosilikater med ytterligare anjoner
Dana klassificering	52.04.06.01 respektive 52.04.06.02
Strunz klassificering	9.AG.20
Kemisk formel	(Ce,La,Ca)9(Mg ,Fe3+)(SiO4)3(SiO3OH)4(OH)3 för cerit-(Ce); (La,Ce,Ca)9Fe3+(SiO4)3(SiO3OH)4(OH)3 för ferricerit-(La)
Färg	Ljusröd till gråröd, brun; ljusgul till rödbrun
Förekomstsätt	Massiva aggregat
Kristallstruktur	Trigonala
Spaltning	Saknas
Brott	Ojämnt; mussligt
Hållbarhet	-; sprött
Hårdhet (Mohs)	5,0–5½
Glans	Fettglans; glasglans
Ljusbrytning	nω 1,806–1,817 nε 1,808–1,825
Dubbelbrytning	max δ = 0,004
Optisk karaktär	Enaxligt positiv
Streckfärg	Gråvitt; vitt
Densitet	4,86; 4,71
Typlokal	St Göransgruvan, Bastnäs, Riddarhyttan; berget Yuksporr på Kolahalvön i Ryssland
Referenser	[1] Några data har även hämtats från http://www.mindat.org/min-931.html. http://www.mindat.org/min-26408.html

Historia

År 1751 beskrev Axel Fredrik Cronstedt mineralet som en ”rödlätt, liffärgad och stundom blek-gul” tungsten från Bastnäs koppargruva. I samma skrift beskriver han en annan tungsten, ”hvit-grå” från en kopparskärpning på höjden av Bispberget.^[5] I den senare vitgråa tungstenen fann C. W. Scheele 1781 ett nytt grundämne vars oxid hade sur karaktär. Scheele kallade oxiden för tungstenssyra. År 1783 lyckades de spanska bröderna d´Elhuyart ur samma oxid, utvunnen ur mineralet wolframit, framställa en metall som de kallade volfram^[6] men som på engelska fick namnet tungsten. I Bastnäs tungsten fann J. Jacob Berzelius och Wilhelm Hisinger 1803 ett nytt grundämne som de kallade cerium.^[7] Bastnäs tungsten fick namnet cerit medan Bispbergs tungsten fick namnet scheelit (länge dock benämnt enbart som tungsten).

Förekomst

Cerit-(Ce) har påträffats i Nya Bastnäsfältet, och i Norbergs malmfält i Västmanland vid Södra Hackspik-, Malmkärra-, Johanna- och Åsgruvan.

Ferricerit-(La) har påträffats i Hackmandalen vid berget Yuksporr (Юкспорр), Kolahalvön i norra Ryssland.

Användning

Under senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet utvanns cermalm som exporterades till Tyskland, England och Frankrike. Cerit var det dominerande malmmineralet medan cerin (numera ferriallanit-(Ce)) utgjorde ett sporadiskt inslag.^[8]