Epidot

Epidot är ett vanligtvis gulgrönt hydroxidsilikatmineral innehållande kalcium, aluminium och järn med den kemiska folmeln Ca₂Al₂Fe³⁺[Si₂O₇][SiO₄]O(OH). En alternativ benämning av mineralet är pistacit i synnerhet för en järnrik, pistaschgrön variant.^[2] Epidot bildar en serie med clinozoisit Ca₂Al₃[Si₂O₇][SiO₄]O(OH)^[3]

Epidot
Grupp	Epidot supergrupp; epidotgruppen
Strunz klassificering	9.BG.05a
Kemisk formel	Ca2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH)
Färg	Pistagegrön, gulgrön, grönsvart
Kristallstruktur	Monoklina - prismatiskt
Tvillingbildning	På [100]
Spaltning	Bra på längden {001}
Brott	Platt regelbunden till ojämn
Hårdhet (Mohs)	6–7
Glans	Glas- till hartsglans
Ljusbrytning	nα=1,715–1,751 nβ=1,725–1,784 nγ=1,734–1,797[1]
Dubbelbrytning	δ=0,019–0,046
Optisk karaktär	Biaxial negativ
Dispersion	r > v BG=0,030
Pleokroism	Stark, X=färglös, blekgul, blekgrön; Y= gröngul; Z=gulaktigt grön; Y=b
Transparens	Transparent till nästan ogenomskinlig
Streckfärg	gråvit
Specifik vikt	3,38–3,649

Egenskaper

Epidot är format som monosymmetriska kristaller eller som aggregat i pseudomorfoser efter fältspater, augit, hornblände, biotit, granater och så vidare. Kristallerna är ofta utdragna efter symmetriaxeln (= på tvärs). Genomgångsytorna är starkt glänsande och färgen pistaschgrön, grågrön eller svartgrön. Det förekommer också en röd varietet som kallas thulit.

Förekomst

Epidot förekommer som kristaller i gångar och sprickfyllnader i metamorferade granit-, gabbro- och diabasbergarter samt såsom omvandlingsprodukter i de så kallade grönstenarna. Järnskarn innehåller ofta epidot.

Viktiga fyndplatser för genomskinliga kristaller är Sulzbachtal i Salzburg, Minas Gerais i Brasilien, Rabun County i Nordamerika. I Sverige förekommer epidot i de flesta gruvfälten, såsom Gällivare, Långban, Persberg, Norberg etc, samt i Arendal i Norge (s.k. arendalit).^[4]

Användning

Epidot kan slipas till smycken och mineralet kallas då pistacit. Den perfekta spaltningen efter [100] är en utmaning.