Gösta Bredefeldt

Gösta Bredefeldt
Gösta Bredefelt (t.h.) på besök i Lilla Teatern i Helsingfors år 1964.
Född	Gösta Johan Harwey Bredefeldt 19 december 1935 Vasa församling, Göteborg, Sverige
Död	10 januari 2010 (74 år) Maria Magdalena församling, Stockholm, Sverige
IMDb SFDb

Biografi

Sammanfatta

Perspektiv

Gösta Bredefeldt arbetade i sin ungdom med diverse yrken som piccolo, guldsmedslärling och var även en tid till sjöss. När han återkom till Göteborg uttryckte han en önskan om att få sjunga med orkester och hamnade på teaterskolan Pickwickklubben. Han blev engagerad vid Folkets Husteatern 1953 och vidareutbildade sig sedan vid Gösta Terserus teaterskola i Stockholm. Efter detta flyttade han till Finland och verkade under ett drygt decennium vid olika scener som Svenska Teatern i Helsingfors 1957–1959, 1965–1966, Svenska Teatern i Vasa 1959–1962 samt Svenska Teatern i Åbo 1962.

Vid återkomsten till Stockholm kom han till Stockholms stadsteater 1967 där han förblev i tjugosex år med smärre uppehåll för frilansarbete. 1970 fick han sin första stora huvudroll i den av Pelle Berglund regisserade filmen om Salaligan, Den magiska cirkeln. Vid Stadsteatern var han medlem i den grupp som framförde Suzanne Ostens, på sin tid, uppmärksammade och nydanande dramatik såsom "Ge mig adressen" m.fl. Ett flertal av dessa har också gjorts för TV som t.ex. Moa, Östen och Stellan (1974), som byggde på uppsättningen "Ge mig adressen" (1972), och "Kärleksföreställningen" (1975).

Bredefeldt uttryckte en vardaglig vanlighet utan större åthävor i sitt spel och han värjde sig även mot alla former av stjärndyrkan när det gäller skådespeleri. Som yngre var han något av en politisk rebell på yttre vänsterkanten vilket måhända avspeglas i Lars Molins Kunglig toilette (1986) där han porträtterar ett vice kommunalråd som håller på sin ungdoms radikala ideal och vägrar fjäska för kungligheterna. De senare åren präglades dock av mer patriarkala roller, kanske ett resultat av hans auktoritativa framtoning. Tydliga exempel är byggmästaren i Tre kärlekar (1989 och 1991), arkitektfadern i TV-serien Storstad (1991) och hotellägaren i Hotel Seger (2000–2001). Hans sista filmroll blev i Män som hatar kvinnor (2009).

Han var också verksam som regissör och lärare vid Scenskolan. 1974 erhöll han Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium.

Bredefeldt avled 2010 i vad som förmodas ha varit ett slaganfall.^[3] Han är begravd på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

Remove ads

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1960	Lasse Helin	Strömkarlen Björn-Erik Höijer	Lars-Erik Liedholm	Wasa Teater^[4]
1968	Volker	Jaktscener Martin Sperr	Ernst Günther	Stockholms stadsteater
1970	Herr Miller Kammartjänare	Kärlek och politik Freidrich von Schiller	Anders Carlberg	Stockholms stadsteater
1972	Blomman	Bellman, Blomman, Baby och Bruden Gösta Bredefeldt, Lars Hansson, Liselotte Nilsson, Suzanne Osten och Lena Söderblom	Suzanne Osten	Stockholms stadsteater
1973	Medverkande	Kärleksföreställningen Suzanne Osten	Suzanne Osten	Stockholms stadsteater
1974	Vildman	Föräldrarna Gösta Bredefeldt, Rolf Björkholm, Lars Hansson, Annicka Kronberg, Kenneth Gustavsson, Jan Erik Lindqvist, Suzanne Osten och Lena Söderblom	Suzanne Osten	Stockholms stadsteater
1974	Medverkande	Siden, sammet, trasa, lump Britt Edwall, Lena Söderblom och Gösta Ekman	Gösta Ekman	Stockholms stadsteater
1980	Amundsen	Terra Nova Ted Tally	Fred Hjelm	Stockholms stadsteater
1980	Kilman Höna 2	Hoppla, vi lever Ernst Toller	Fred Hjelm	Stockholms stadsteater
1985	Puntila	Herr Puntila och hans dräng Matti Bertolt Brecht	Fred Hjelm	Stockholms stadsteater
1987	Carlsson	Möss och människor John Steinbeck	Fred Hjelm	Stockholms stadsteater

Gösta Bredefeldt

Biografi

Roller i urval

Film

Manus

Teater

Roller

Regi

Radioteater

Roller

Källor

Externa länkar

Wikiwand - on