Georg Prahl Harbitz

Georg Prahl Harbitz, född den 26 juni 1802 i Haus socken, Bergens stift, död den 22 november 1889 på Abbediengen, Vestre Aker, var en norsk präst och politiker.

Georg Prahl Harbitz
Född	26 juni 1802[1][2] Osterøy kommun, Norge
Död	22 november 1889[1][2] (87 år)
Medborgare i	Norge
Utbildad vid	Bergen katedralskole
Sysselsättning	Politiker, luthersk pastor
Befattning
Stortingspresident Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1836–1838, Nordre Bergenhus amt (1836–1838)[3] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1839–1841, Nordre Bergenhus amt (1839–1841)[4] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1842–1844, Kristians amt (1842–1844)[5] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1845–1847, Kristians amt (1845–1847)[6] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1848–1850, Kristians amt (1848–1850)[7] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1851–1853, Kristians amt (1851–1853)[8] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1854–1856, Jarlsberg och Larviks amt (1854–1856)[9] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1857–1858, Jarlsberg och Larviks amt (1857–1858)[10] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1859–1861, Jarlsberg och Larviks amt (1859–1861)[11] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1862–1864, Jarlsberg och Larviks amt (1862–1864)[12] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1865–1867, Jarlsberg och Larviks amt (1865–1867)[13] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1868–1870, Jarlsberg och Larviks amt (1868–1870)[14]
Politiskt parti
Inget
Barn	Johannes Winding Harbitz (f. 1831)
Utmärkelser
Storkors av Sankt Olavs orden Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden
Redigera Wikidata

Harbitz blev 1826 kyrkoherde i Askvoll, 1839 i Slidre och 1852 i Nøtterøy. År 1879 erhöll han avsked från prästtjänsten. Åren 1836-69 var Harbitz stortingsman, 1836-42 för Nordre Bergenhus amt, 1842-51 för Kristians amt och 1854-69 för Jarlsberg og Larviks amt. Från 1848 fungerade han som stortingets president. Under hela sin stortingsmannatid intog Harbitz en efter den tidens förhållanden utpräglat liberal ståndpunkt samt åtnjöt stort anseende såväl för sin fasta och humana karaktär som för den skicklighet och takt, varmed han ledde förhandlingarna.

Utmärkelser

• Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 5 november 1864.^[15]