Jules Janin

Jules Gabriel Janin, född 16 februari 1804, död 19 juni 1874, var en fransk författare.

Jules Janin
Fotografiskt porträtt av Nadar.
Född	16 februari 1804[1][2][3] ​eller ​4 februari 1804[4] Saint-Étienne[5], Frankrike
Död	19 juni 1874[6][1][2] Rue de la Pompe[7][8]
Begravd	cimetière Saint-Louis d'Évreux
Andra namn	Éraste[9]
Medborgare i	Frankrike[10]
Utbildad vid	Lycée Louis-le-Grand
Sysselsättning	Författare[11], litteraturkritiker, kritiker[12], teaterkritiker, dramatiker, journalist[12], litteraturhistoriker[13]
Befattning
Stol nummer 28 i Franska akademien (1870–1874)
Maka	Adèle Huet (g. 1841–)[14][15][16]
Partner	Anaïs Bosio (1835–1840)[17][18]
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1836)[19]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Janin framträdde i brytningen mellan romantiken och den begynnande realismen, debuterade 1829 med en parodiska skräckromanen L'âne morte et la femme guillotinée och utströdde ett par år framåt ett flertal noveller, huvudsakligen i romantisk efterklang men rappa i stilen och lagom fantastiska för att kunna glida in i den nya tidsåldern. Hans noveller finns samlade i Contes fantastiques et contes littéraires (1832) och Contes nouveaux (1833). Mest känd är dock Janin som skapare av prototypen för den i kvick kåsörton hållna, estetiskt indifferenta litteratur- och särskilt teaterkritiken. I nära 40 års tid (från 1836) uppehöll Janin denna kritik i Journal des débats. Hans teaterkritik är delvis utgiven i bokform under den pompösa titeln Histoire de la littérature dramatique (6 band, 1853-1856). Han vann snart ryktbarhet och inflytande Europa runt. I Sverige influerades Oscar Patric Sturzen-Becker starkt av hans stil. Flera av Janins noveller översattes till svenska under 1830- och 40-talen. Hans Œuvres choisies utkom i 12 band 1875-78 och hans Œuvres de jeunesse i 5 band 1881-1883.