Kristian V av Danmark

Kristian V, född 15 april 1646, död 25 augusti 1699, var kung av Danmark och Norge från 1670 fram till sin död 1699.

Kristian V
Samtida porträtt av kung Kristian
Kung av Danmark
Regeringstid	9 februari 1670–25 augusti 1699 (29 år och 197 dagar)
Kröning	Smörjelse: 7 juni 1671 i Frederiksborgs slottskyrka i Hillerød[a]
Företrädare	Fredrik III
Efterträdare	Fredrik IV
Valspråk	Med fromhet och rättfärdighet (latin: Pietate et iustitia)
Kung av Norge
Regeringstid	9 februari 1670–25 augusti 1699 (29 år och 197 dagar)
Företrädare	Fredrik III
Efterträdare	Fredrik IV
Gemål	Charlotta Amalia av Hessen-Kassel
Barn	Fredrik IV Christian Vilhelm Christian Sofie Hedvig Karl Christiane Charlotte Vilhelm Christiane Gyldenløve Christian Gyldenløve Ulrik Christian Gyldenløve
Ätt	Oldenburgska ätten
Far	Fredrik III
Mor	Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg
Född	15 april 1646 Slottet Duburg i Flensburg i Schleswig
Namnteckning
Död	25 augusti 1699 (53 år och 132 dagar) Köpenhamns slott
Begravd	Roskilde domkyrka
Heraldiskt vapen
Monogram
Röst

Kristian V var också svåger till den svenske kungen Karl XI, då han var äldre bror till dennes maka Ulrika Eleonora. Kristian V är också känd för det skånska kriget (1676-1679) vars målsättning var Skåneländernas återeröving. Trots att han besegrades av Karl XI vid Slaget vid Lund 1676, fortsatte kriget likväl till 1679.^[2]

Biografi

Kung Kristian V.

Han var son till kung Fredrik III av Danmark och Norge och dennes gemål, drottning Sofia Amalia, hertiginna av Braunschweig-Lüneburg från födseln.

Kristian fick en uppfostran som knappast gav honom någon djupare bildning, men djupt inpräntade hos honom högheten i hans blivande ställning som enväldig kung. Till naturen var han mild och godsint, samtidigt som han var intresserad av allehanda idrotter, och vann vid sin tronbestigning 1670 popularitet i breda befolkningslager.

Som regent var han inte särskilt betydande och kom att vara beroende av sina rådgivare. Samtidigt var han rädd för att släppa ifrån sig makten, något som var en av orsakerna till Peder Schumacher Griffenfelds fall. På det militära området ledde Kristian själv sitt rikes arméer i det skånska kriget, där han visserligen uppträdde med tapperhet, men saknade de nödvändiga fältherreegenskaperna.^[3]

Han var den förste som besteg landets tron som enväldig arvkung. Under hans regeringstid avslutades arbetet med en ny samlad rikslagsstiftning, i och med tillkomsten av Danske Lov 1683 och Norske Lov 1687. Han förde en expansiv utrikespolitik, riktad främst mot Sverige och Gottorp.

Kristian V avled på Köpenhamns slott efter en jaktolycka i Jægersborg dyrehave.

Familj

Kristian V:s krona, tillverkad 1671. Kronan finns utställd på Rosenborgs slott i Köpenhamn.

Han gifte sig den 25 juni 1667 med Charlotta Amalia av Hessen-Kassel.

Barn inom äktenskapet:

1. Fredrik (1671–1730), kung av Danmark och Norge 1699–1730
2. Christian Vilhelm (1672–1673)
3. Christian (1675–1695)
4. Sofia Hedvig (1677–1735)
5. Karl (1680–1729)
6. Christiane Charlotte (död i späd ålder)
7. Vilhelm (1687–1705)

Kristian V hade också ett stadigvarande förhållande till sin mätress Sophie Amalie Moth och med henne fick han fem utomäktenskapliga barn:

1. Christiane Gyldenløve (1672–1689)
2. Christian Wilhelm Gyldenløve (1674–1703)
3. Sophie Christiane Gyldenløve (1675–1677)
4. Anna Christiane Gyldenløve (1676–1677)
5. Ulrik Christian Gyldenløve (1678–1719)

Anfäder

8. Kung Fredrik II

4. Kung Kristian IV

9. Sofia av Mecklenburg

2. Kung Fredrik III

10. Kurfurst Joakim Fredrik av Brandenburg

5. Anna Katarina av Brandenburg

11. Katarina av Brandenburg-Küstrin

1. Kung Kristian V

12. Hertig Wilhelm den yngre av Braunschweig-Lüneburg

6. Hertig Georg av Braunschweig-Lüneburg

13. Dorothea av Danmark

3. Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg

14. Lantgreve Ludvig V av Hessen-Darmstadt

7. Anna Eleonora av Hessen-Darmstadt

15. Magdalena av Brandenburg

Noter

1. Under det danska enväldets tid (1660–1848) blev regenterna formellt inte krönta, utan bara smörjade (danska: salvede) av kyrkan, eftersom de ansågs ha fått sin makt av Gud och ingen människa hade rätt att placera kronan på deras huvuden. I dagligt tal kallades dock denna ceremonin också då för kröning.^[1]