Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Labiodental konsonant
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
Labiodentala konsonanter (ytterst av latin labium, ’läpp’ och dens, ’tand’) är en grupp av konsonanta språkljud som uttalas antingen genom att underläppen förs samman med överkäkens tänder, eller motsvarande för överläpp och underkäkens tänder.
| Artikulationsställen |
| Labiala |
| Bilabiala |
| Labiodentala |
| Linguolabiala |
| Koronala |
| Interdentala |
| Dentala |
| Retroflexa |
| Alveolara |
| Postalveolara |
| Alveolopalatala |
| Dorsala |
| Palatala |
| Labiopalatala |
| Velara |
| Labiovelara |
| Uvulara |
| Faryngala |
| Epiglottala |
| Glottala |
| Se även: artikulationssätt · Kategori:Konsonantljud |
|
Den här sidan kan innehålla fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
| Redigera den här mallen |
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
I svenskan finns tre labiodentala konsonanter:
- en assimilationsalstrad nasal: [ɱ] (variant av /m/- och /n/-fonemen före andra labiodentala konsonanter), samt
- två frikativor kopplade till varsitt eget fonem: tonande [v] och tonlös [f].
Remove ads
Se även
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads