Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Velar konsonant
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
En velar fon uttalas genom att tungryggen trycks mot den mjuka gommen.
| Artikulationsställen |
| Labiala |
| Bilabiala |
| Labiodentala |
| Linguolabiala |
| Koronala |
| Interdentala |
| Dentala |
| Retroflexa |
| Alveolara |
| Postalveolara |
| Alveolopalatala |
| Dorsala |
| Palatala |
| Labiopalatala |
| Velara |
| Labiovelara |
| Uvulara |
| Faryngala |
| Epiglottala |
| Glottala |
| Se även: artikulationssätt · Kategori:Konsonantljud |
|
Den här sidan kan innehålla fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
| Redigera den här mallen |
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
I svenskan finns tre velara konsonanter:
Därtill finns ett uttal av sje-ljudet, vilket av IPA beskrivs som ”samtidigt postalveolar och velar”:
- [ɧ].
I andra språk förekommer även till exempel velara:
- frikativor:
- approximanter
- implosivor
- [ɠ]
- ejektivor
- [kʼ]
Velarisering markeras i IPA med hjälp av [ˠ].
Remove ads
Se även
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads