Magnetit

Magnetit, är en gråsvart järnoxid med formeln Fe₃O₄. Magnetit kallas ibland svartmalm.

Magnetit
Magnetit från Italien.
Grupp	Spinellgruppen
Dana klassificering	7.2.2.3
Strunz klassificering	4.BB.05
Kemisk formel	Fe3O4
Färg	svart, grå
Förekomstsätt	Vanligen massivt kornig eller som oktaedriska kristaller, även som dodekaedriska kristaller.
Kristallstruktur	Kubisk, spinell
Spaltning	(Avsöndring efter {111})
Brott	Ojämnt
Hållbarhet	Skör
Hårdhet (Mohs)	5½–6½
Glans	Metallisk, submetallisk
Ljusbrytning	2,42
Transparens	opak
Streckfärg	svart
Specifik vikt	5,175 uppmätt; 5,2 beräknad
Smältpunkt	1594[1]
Diagnostiska egenskaper	Stark magnetism
Referenser	[2]

Magnetit tillhör det kubiska kristallsystemet och är till strukturen en spinell^[3] där två av järnatomerna har laddningen 3+ och en har laddningen 2+. Formeln skrivs därför ibland Fe²⁺Fe³⁺₂O₄. Magnetit bildas huvudsakligen under högt tryck och hög temperatur och nybildas inte i någon stor utsträckning på jordytan. Det bildas dock till exempel i samband med korrosion av stål, och ingår därför ofta i rost.

Etymologi och historia

Mineralet var känd sen antiken och har troligen sitt namn efter en fyndort Magnesia i Mindre Asien. Namnet magnesia användes även för brunsten och magnesiumoxid/magnesiumkarbonat.^[4] Namnet magnetit gavs av Wilhelm von Haidinger.^[5]

Egenskaper

Magnetit innehåller teoretiskt 72,4 % järn. Tidigare redovisades detta som 31% FeO + 69% Fe₂O₃.^[6] Magnetit är naturligt magnetiskt (ferrimagnetiskt). Det gör malmen lätt att skilja ut från omgivande gråberg.

Förekomst

Magnetit är ett vanligt malmmineral som bryts i bland annat Kirunagruvan och Malmberget.

Biogen magnetit

Elektronmikroskopbild av Magnetospirillum gryphiswaldensev som innehåller en rad magnetitkristaller. Nedre delen av bilden är en delförstoring.

Magnetitkristaller förekommer i några bakterier och djur.^[7]

Svenska fyndplatser

• Kirunagruvan, massiv och i kristallform. Utgör malmen i de flesta gruvorna i området.
• Malmberget, som upp till 2 cm stora kristaller i druser (i renare form än Kirunagruvan då den innehåller lägre halter Fosfor).
• Smålands Taberg, en stor förekomst av varianten titanomagnetit med upp till 6% TiO2.
• Bergslagen, förekommer i många gruvor som fina kristaller i talkhaltiga bergarter.

Övriga fyndigheter

I Norge förekommer talrika fyndigheter från Trondheim till Tromsø, liksom i Sydvaranger.

Bland andra områden, som är rika på magnetit, kan nämnas Uralbergen och många ställen i Nordamerika.^[8]

Ett närbesläktat mineral

Ett närbesläktat mineral är maghemit γ-Fe₂O₃, en gulaktig järnoxid som framförallt förekommer i tropikernas jordar sedan allt järn oxiderats till Fe³⁺, och ingår även i rost. Även maghemit är ferrimagnetiskt.

Se även

• Hematit