Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv

U2

irländskt rockband Från Wikipedia, den fria encyklopedin

U2
Remove ads

U2 är en irländsk rockgrupp bildad i Dublin 1976. Bandet har sålt mer än 170 miljoner album och erhållit 22 Grammys.[2]

 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
För andra betydelser, se U2 (olika betydelser).
Snabbfakta Bakgrund, Genrer ...

U2 har med skivor som The Joshua Tree och Achtung Baby och låtar som One, With or Without You, Beautiful Day, Sunday Bloody Sunday, Pride (In the Name of Love) och I Still Haven't Found What I'm Looking For, blivit ett av världens största musikfenomen.[3]

Remove ads

Historia

Sammanfatta
Perspektiv

1970-talet

U2 bildades i Dublin den 25 september 1976 efter att Larry Mullen Jr annonserat på skolans anslagstavla efter medlemmar till ett band. Larry Mullen själv var vid den här tiden redan en duktig trummis och hoppades på svar från andra talanger. Ett flertal dök upp för audition i hans kök, dock inga direkta stjärnskott. Vid dagens slut hade dock bandet Feedback bildats. Förutom Mullen bestod bandet av Paul Hewson (tog senare artistnamnet Bono), som vid den här tiden varken kunde sjunga eller spela, men absolut ville vara med i ett rockband, samt två gitarrspelande bröder; Dick och David Evans (The Edge), som delade på en hemmabyggd elgitarr. Dessutom Adam Clayton, en basist med ett brett ordförråd av "coola" termer från musikbranschen, som han friskt strödde omkring sig. Bandet försökte lära sig spela och var fast beslutna att lyckas. Med det nya namnet The Hype, taget från ett av David Bowies kompband, lyckades de på St. Patrick's Day 1978 vinna en talangtävling i Limerick. Förstapriset var 500 irländska pund samt möjligheten att spela in några demolåtar. Dessa gav dock ingen vidare respons från skivbolagen. Man fortsatte trots detta att spela live och hade en trogen skara fans. I slutet av mars 1979 bestämde sig Dick Evans för att lämna The Hype för The Virgin Prunes, ett goth/postpunkband med två av Bonos barndomsvänner, Guggi och Gavin Friday som frontfigurer. The Prunes fick senare skivkontrakt och gav ut skivor, innan de splittrades i mitten av 1980-talet. I samband med Dicks avhopp tog The Hype namnet U2, ett namn som Steve Averill, god vän och senare albumdesigner till bandet, kommit på. Averill gillade att laborera med ord och bokstäver, och just U2 syftades dels på "you too" som i "du också", men även på det amerikanska spionflygplanet U-2. Trots viss tveksamhet från Bono, som egentligen aldrig gillat namnet, antogs det.[4]

En person som tidigt såg att det trots allt fanns kvaliteter i bandet, var journalisten Bill Graham. Han tog med sin vän Paul McGuinness till en spelning. Han blev inte överförtjust av deras musikaliska insatser, men desto mer imponerad av deras entusiasm och sammanhållning. Han gick med på att bli deras nye manager och det samarbetet varade till 2013.[5] McGuiness började boka in större spelningar och ryktet om bandet spred sig och de förekom allt oftare i media. I september 1978 släpptes på Irland en trespårssingel med namnet Three. Skivan, som var begränsad till 1000 exemplar, innehöll låtarna Out of Control, Stories for Boys och Boy/Girl. Efter att ha spelat på mindre klubbar i England var det dags för U2:s dittills största konsert; National Boxing Stadium i Dublin inför 2 500 åskådare. Genom en intensiv marknadsföring bland fans, släkt och vänner fylldes arenan. Paul McGuinness hade dessutom bjudit in skivbolaget Island Records chef Bill Stewart som imponerades av U2:s energi och erbjöd dem ett skivkontrakt, som undertecknades kort därefter i London.

1980-talet

I oktober 1980 släpptes debutalbumet, Boy. Det innehöll ett annat, fräschare, sound och texter med innehåll av andlighet och död som kontrast till dåtidens mainstreampop. Skivan toppade de irländska listorna och succén ledde till ett internationellt skivkontrakt. U2:s första TV-framträdande i Skandinavien skedde den 9 februari 1981 i Måndagsbörsen, och U2 spelade samma kväll på klubben Underground på Sergelarkaden i Stockholm.[6]

Boy följdes upp året efter med October, som innehöll flera religiösa undertoner. Vid den här tiden hade Bono, The Edge och Larry Mullen Jr anslutit sig till Shalom Charismatic Christian Group, ett kristet sällskap. Mycket tid gick till bibelstudier och att diskutera andliga frågor. Adam Clayton, som inte är troende, kände sig utanför och hans bandmedlemmar lämnade samfundet för att fokusera på musiken. I slutet av februari 1983 kom War ut, och singlarna Sunday Bloody Sunday och New Year's Day blev internationella hits. Ämnen som krig och fred gick som en röd tråd genom albumet, även om den religiösa kopplingen fanns där. Det sista spåret, "40", är inspirerad av psalm 40. War Tour spelades för utsålda hus och för att understryka fredsbudskapet hade man som symbol en vit flagga på scen. Till Sverige kom U2 i december 1982, då de spelade på Konserthuset i Stockholm. Tidigare samma dag hade bandet varit i Sälen för att spela in videon till New Year's Day.[7]

Brian Eno och Daniel Lanois anlitades som producenter till The Unforgettable Fire som släpptes i oktober 1984, och ett helt nytt sound gjorde sig gällande: maniskt och symfoniskt med mycket vind, karga landskap och metaforer till USA. Med ett allt flitigare turnerande växte sig fanskaran och U2 spelade även i Australien och Nya Zeeland. Den 25 januari 1985 spelade U2 på Johanneshovs isstadion, och dagen efter spelade bandet för första gången i Göteborg på Scandinavium.[8][9]

Thumb
Bono är bandets sångare.

Den 13 juli 1985 deltog bandet i Live Aid-galan på Wembley i London. Trots order om att ingen artist fick lämna scenen, begav sig Bono ut i publiken vid låten Bad. Under ett långt solo av The Edge hittade Bono någon att dansa med. Bono trodde efteråt att allt var ett misslyckade, och det tog flera veckor innan han insåg att hans hopp från scenen, ner i publiken, var det som fastnade på många åskådares näthinnor den dagen.[10]

1986 begav sig bandet ut på en turné för att värva medlemmar till Amnesty International i USA. Turnén, som kallades Conspiracy of Hope, blev en jättesuccé och U2 blev "bandet med ett samvete". Med skivan The Joshua Tree ökade deras popularitet än mer i USA. När albumet släpptes vid midnatt i Storbritannien den 9 mars 1987 blev det historiens snabbast säljande album - på bara 28 timmar hade det sålt platina. Bandet hade blivit ett av världens största pop/rockband. Låtarna With or Without You och I Still Haven't Found What I'm Looking For hamnade på första plats på Billboard-listan. U2 var nu "Rock's Hottest Ticket" och turnerade i USA och Europa på fullsatta utomhusarenor.

Den 6 juni 1987 spelade U2 på Eriksberg.[11] Konserten var från början planerad att hållas på Ullevi, men på grund av Bruce Springsteens konserter sommaren 1985, då delar av betongen på Ullevi spruckit så tvingades arrangören att flytta evenemanget till området kring Eriksbergsvarvet på Hisingen.[12] Förband till U2 var The Pretenders, Lone Justice med Maria McKee, samt Big Audio Dynamite.[13]

Delar av turnén filmades och filmen U2 Rattle and Hum gavs ut med intervjuer och livematerial från flera olika USA-konserter. Rattle and Hum var också namnet på nästa album som släpptes i oktober 1988. Dubbelalbumet innehöll en blandning av nyskrivna låtar och livematerial. B.B. King och Bob Dylan medverkade på varsitt spår och albumet präglas av mycket referenser till rockens "legender" och blues. Både filmen och albumet fick ett hyfsat mottagande när de kom ut, men snart svängde opinionen. U2 anklagades för att upprepa sig själva och för att inte skapa något nytt, och kritiserades för att ha blivit för seriösa och pretentiösa.[14]

1990-talet

I slutet av Lovetown-turnén var U2 utmattade efter allt turnerande, och var nära att splittras. De försökte dock under hösten 1990 i Östberlin finna inspiration i en ny miljö, och när låten One "föddes" kom energin och inspirationen igång på allvar. Med Achtung Baby som släpptes i november 1991 visade U2 upp ett nytt sound. Ett samarbete med producenterna Brian Eno, Daniel Lanois och Steve Lillywhite, innehöll albumet en blandning av dansrytmer, snirkliga gitarrer och lager av diverse effekter. Fansen tvistar ständigt om vilket som är bandets bästa album: Achtung Baby eller The Joshua Tree. [15]

U2 återkom i juni 1992 till Sverige för spelningar i både Göteborg och Stockholm. Den 11 juni 1992 på Globen, medverkade både Björn Ulvaeus och Benny Andersson på scenen, och spelade "Dancing Queen" tillsammans med U2.[16]Zoo TV Tour pågick mellan mars 1992 till december 1993. Det var ett unikt koncept som mer liknade en multimediashow än en konsert. Gigantiska tv-skärmar, Trabantbilar i taket och telefonsamtal från Bono till bland annat Helmut Kohl, George Bush, Salman Rushdie och Elizabeth II. Under en konsert i Detroit försökte Bono beställa 10000 pizzor (!) till publiken. Ett hundratal levererades. U2 återkom till Sverige för en spelning på Stockholms stadion den 31 juli 1993.[17]

U2 vann nya erkännanden men det uppföljande albumet Zooropa, som spelades in mitt under Zoo TV Tour 1993. Från början var det tänkt att endast en singel skulle släppas, sedan en EP men till slut blev det trots allt ett helt album. Den experimentlusta som inletts med Achtung Baby var ännu tydligare här. Influenserna från producenten Brian Eno var tydliga och The Edge hade lagt ner ett stort jobb i studion och blev krediterad som medproducent. Dessutom sjunger han, eller talar snarare, på låten Numb. Sist på skivan framför överraskande Johnny Cash The Wanderer. 1994 belönades Zooropa med en Grammy för Bästa alternativa album.

I juni 1995 släppte U2 singeln "Hold Me, Thrill Me, Kiss Me, Kill Me" som fanns med på soundtracket till Batman Forever.[18]

I november samma år släpptes "Original Soundtracks 1" som projektet Passengers. Det var ett experimentellt studioalbum inspelat av samtliga U2-medlemmar tillsammans med Brian Eno. Albumet innehöll singeln "Miss Sarajevo" där även Luciano Pavarotti medverkade.[19] [20]

U2 släppte studioalbumet Pop i mars 1997.[21] Bandets experimentlusta fortsatte här men inspelningen av albumet blev förhastad eftersom Popmart Tour första del redan bokats in innan albumet var färdigställt. Pop visade på ytterligare en förändring i U2:s musikaliska inriktning, med tyngdpunkt på produktion och användning av loops, programmering och sampling. Redan innan den kom ut kategoriserades Pop som ett elektroniskt album av musikindustrin. The Edge har dock sagt att U2 faktiskt kasserade vissa arrangemang, just för att de kände att de var för nära den genren och inte ville uppslukas av den. Popmart Tour var en än större scenshow än Zoo TV Tour. Med världens då största storbildsskärm (45 gånger 15 meter), en jättecitron och en gyllene båge som liknade ett halvt McDonald's-m turnerade U2 världen runt. U2 spelade för första gången på Ullevi den 2 augusti 1997.[22] Även städer som kända artister sällan brukade spela i, som Sarajevo, Johannesburg, Kapstaden och Tel Aviv besöktes. Hela poängen med formatet var att U2 ville driva med västvärldens överdrivna konsumtion och popkulturen vilket många dock inte uppfattade.

I oktober 1998 släpptes singeln "Sweetest Thing" som var en nyinspelning på en B-sida från 1987. Musikvideon blev populär, där även Boyzone medverkade. Texten till låten skrevs av Bono som en ursäkt efter att ha glömt sin fru Ali's födelsedag. I november 1998 släppte U2 sitt första samlingsalbum The Best of 1980-1990.[23][24]

2000-talet

All That You Can't Leave Behind släpptes i oktober 2000, och fick övervägande positiva omdömen. Här hade dansrytmerna lämnats och istället var det "klassiska, rockiga" U2 tillbaka. Albumet nådde förstaplatsen direkt på listorna i 22 länder (dock inte i USA) och hitsingeln Beautiful Day fick totalt tre Grammys. Tidigare samma år hade U2 medverkat på soundtracket till filmen Million Dollar Hotel. Texten till låten The Ground Beneath Her Feet, skrevs av Salman Rushdie och låten kom även med som bonusspår på ett par länders utgåvor av albumet All That You Can't Leave Behind.[25]

Efter att ha spelat på utomhusarenor sedan 1993 återgick U2 till ett mer intimt format och mer närhet till publiken. De spelade på en ramp i form av ett stort hjärta som omslöt bandet och en mindre skara fans. Den 9 och 10 juli 2001 nådde turnén Sverige och Globen.[26]

På hösten 2002 släpptes först singeln "Electrical Storm", som följdes av samlingsalbumet "The Best of 1990-2000" lagom till julhandeln samma år.[27] På albumet fanns även låten “The Hands that Built America" från filmen "Gangs of New York". Låten fick en Oscar-nominering.[28]

I november 2004 kom det elfte albumet How to Dismantle an Atomic Bomb. Vid lanseringen av albumet ingick U2 ett avtal med Apple och deras Itunes. Vertigo användes i en TV-reklam for Itunes, och samtliga bandets album (plus några tidigare konserter och samlingar) kunde laddas ner genom tjänsten. Det var också möjligt att köpa en egen U2-Ipod. U2 själva anser att det är deras bästa album. Det ansåg Grammy-juryn också; albumet belönades med sammanlagt åtta priser både 2005 och 2006.[29] Vertigo Tour blev en stor succé och var den mest inkomstbringande turnén 2005.[30] Trots höga biljettpriser världen över, såldes nästan alla konserter slut på nolltid. Turnén hade en del politiska inslag, bland annat uppmanade Bono publiken under varje konsert att stötta kampen mot fattigdom i världen. Den 29 juli 2005 nådde turnén Sverige och Ullevi.[31]

2005 invaldes U2 i Rock and Roll Hall of Fame.[32]

I mars 2009 släppte U2 sitt tolfte studioalbum, No Line On The Horizon. U2 gjorde flera spelningar för att marknadsföra albumet, bland annat med att spela högst upp på BBC-högkvarteret i London för folket på gatorna nedanför. De spelade också på David Lettermans Show fem dagar i rad, något som bara hänt en gång tidigare i programmets historia. Albumet fick blandad kritik från media, och kritiserades för att inte vara så experimentellt som det sagts under albumets produktion. Turnén, 360° Tour, hade premiär i Barcelona 30 juni 2009. Den 31 juli och 1 augusti spelade U2 i Göteborg på Ullevi.[33] 360° Tour var det hittills största scenbygget någonsin. Det krävdes 180 långtradare för att frakta scenen som har smeknamnet "The Claw", och där publiken kunde sitta även bakom "klon".

2010-talet

Bandet släppte 2013 filmlåten "Ordinary Love" från Mandela - Vägen till frihet, producerad av Danger Mouse. Samma producent återkom på välgörenhetssingeln "Invisible" 2014.

Paul McGuinness som varit U2:s ende manager sedan starten meddelade hösten 2013 att han hade för avsikt att trappa ner.[5] Resultatet av det blev att McGuinnes manegment-företag Principle Management och Guy Oseary’s Maverick slogs ihop och gick upp i Live nation i en affär på 30 miljoner $. Oseary som tidigare är Madonnas manager tog över som U2:s nya manager medan McGuinness kliver ner men behåller en mer tillbakalutad roll i styrelsen som rådgivare.[34]

Den 9 september 2014 släpptes albumet ”Songs of Innocence” gratis i 119 länder för alla som hade ett konto på iTunes Store.[35] Turnén Innocence + Experience Tour nådde Sverige och Stockholm med fyra spelningar i Globen september 2015.[36] Konserten söndagen den 20 september fick ställas in, på grund av säkerhetsskäl, och flyttades istället till tisdagen 22 september.[37][38][39]

Året 2017 firade U2 30-års jubileum för albumet "The Joshua Tree" med turné, men det blev ingen konsert i Skandinavien. I december samma år släpptes deras fjortonde studioalbum "Songs of Experience".[40] På skivomslaget visas en bild av Bonos son Elijah och The Edges dotter Sian som håller händer, taget av Anton Corbijn. Det är en fortsättning på temat från förra skivans omslag med Larry Mullen Jr som håller om sin son Aaron.[41]

U2 återkom för två spelningar i Danmark, men inget besök i Sverige på deras Europa-del av turnén Experience + Innocence Tour 2018.[42][43]

Vintern 2019 turnerade U2 i Australien, och det skulle dröja nästan fyra år innan bandet åter stod på en scen tillsammans.

2020-talet

I november 2021 släppte U2 singeln "Your Song Saved My Life" som fanns med i den animerade filmen "Sing 2".[44][45]

I november 2022 släppte Bono sin självbiografi; "Surrender - 40 låtar, en berättelse".[46] Kort därefter, i mars 2023, släppte U2 albumet "Songs of Surrender" som innehöll 40 akustiska nyinspelningar av tidigare utgivna låtar.[47][48]

2023 släpptes singeln "Atomic City", och den 29 september samma år hade bandet premiär i Las Vegas på Sphere med totalt 40 konserter fram till den 2 mars 2024, där albumet "Achtung Baby" spelades i sin helhet.[49] Larry Mullen Jr. kunde inte närvara på grund av en operation i sin nacke, och var ersatt av trumslagaren Bram van den Berg.[50][51]

Remove ads

Medlemmar

Diskografi

Studioalbum
Samlingsalbum
Livealbum

Turnéer

Mer information Turné, År ...

* Konserter/ framträdanden med en, flera eller samtliga bandmedlemmar.

Remove ads

Konserter/framträdanden i Sverige

Remove ads

Solo/Sidoprojekt

Sammanfatta
Perspektiv

U2: (i urval)

  • I samarbete med Brian Eno släpptes albumet Original Soundtracks Vol. 1 under pseudonymen Passengers 1995. Projektet var mycket improviserat och låtarna är tänkta som musik till eventuella filmer. På det mest kända spåret, Miss Sarajevo, gästsjunger operatenoren Luciano Pavarotti. (Bono lyckades dock sjunga operadelen under andra halvan av Vertigo Tour.)
  • Låten Hold Me Thrill Me Kiss Me Kill Me skrevs som ledmotiv till filmen Batman Forever 1995.
  • Låten The Ground Beneath Her Feet skrevs tillsammans med Salman Rushdie, och fanns med på soundtracket till filmen The Million Dollar Hotel. Filmen som regisserades av Wim Wenders, hade premiär 2000. U2 hade även med ytterligare två låtar på soundtracket; Stateless och The First Time, samt tre låtar med Bono.
  • Låten The Hands that Built America skrevs som ledmotiv till filmen Gangs of New York 2003.
  • Efter orkanen Katrina uppträdde U2 tillsammans med Mary J Blige och framförde då One den 9 september 2005, som senare togs med på Bliges album The Breakthrough. Låten släpptes också som singel 2006.
  • En coverversion på The Skids låt The Saints Are Coming spelade Green Day och U2 in i september 2006, ett år efter Katrina. Alla intäkter från singeln går oavkortat till musiker drabbade av orkanen.
  • U2 spelade in låten Winter till soundtracket till filmen Brothers från 2009. Låten blev nominerad till en Golden Globe och fanns tillgänglig i två olika versioner.[54][55][56]

Bono: (i urval)

The Edge: (i urval)

  • Skrev soundtracket till filmen Captive 1986. Låten Heroine framförs av Sinead O'Connor.
  • Mystery Girl, se Bono.
  • GoldenEye, se Bono.
  • Spelar gitarr på What's Going On?, se Bono
  • Don't Come Knocking, se Bono.

Adam Clayton: (i urval)

  • Spelar bas på Do They Know i'ts Christmas? 1984.
  • Nya versioner av Theme from Mission: Impossible och Mission: Impossible Theme (Mission Accomplished) tillsammans med Larry Mullen Jr från filmen Mission: Impossible 1996.
  • Spelar bas på samtliga spår på Little Stevens album Born Again Savage 1999.
  • Spelar bas på Two Shot of Happy, One Shot of Sad på Nancy Sinatras album Nancy Sinatra. 2004. (Låten skrevs ursprungligen av Bono och The Edge för Frank Sinatra, som dock aldrig kunde sjunga och spela in den.)

Larry Mullen Jr: (i urval)

Remove ads

Grammy-utmärkelser[59]

  1. 1987—Album Of The Year -- The Joshua Tree
  2. 1987—Best Rock Performance By A Duo Or Group With Vocal -- The Joshua Tree
  3. 1988—Best Rock Performance By A Duo Or Group With Vocal—Desire
  4. 1988—Best Performance Music Video -- Where The Streets Have No Name, Directed by Meiert Avis.
  5. 1992—Best Rock Performance By A Duo Or Group With Vocal -- Achtung Baby
  6. 1993—Best Alternative Music Album -- Zooropa
  7. 1994—Best Music Video, Long Form—Zoo TV - Live From Sydney
  8. 2000—Record Of The Year -- Beautiful Day
  9. 2000—Song Of The Year—Beautiful Day
  10. 2000—Best Rock Performance By A Duo Or Group With Vocal—Beautiful Day
  11. 2001—Record Of The Year—Walk On
  12. 2001—Best Pop Performance By A Duo Or Group With Vocal—Stuck in a Moment You Can't Get Out Of
  13. 2001—Best Rock Performance By A Duo Or Group With Vocal—Elevation
  14. 2001—Best Rock Album -- All That You Can't Leave Behind
  15. 2004—Best Rock Performance By A Duo Or Group With Vocal - Vertigo
  16. 2004—Best Short Form Music Video—Vertigo, Directed by Alex and Martin.
  17. 2004—Best Rock Song—Vertigo
  18. 2005—Album Of The Year -- How to Dismantle an Atomic Bomb
  19. 2005—Song Of The Year -- Sometimes You Can't Make It On Your Own
  20. 2005—Best Rock Performance By A Duo Or Group With Vocal—Sometimes You Can't Make It On Your Own
  21. 2005—Best Rock Song—City of Blinding Lights
  22. 2005—Best Rock Album -- How to Dismantle an Atomic Bomb
Remove ads

Välgörenhet

U2, och särskilt Bono, är välkända för att stödja organisationer för mänskliga rättigheter och som bekämpar fattigdom och Aids, bland annat:

The Edge är en frontfigur i Music Rising, ett välgörenhetsprojekt som ska ge instrument till musiker som förlorade allt i samband med orkanen Katrina 2005.

Bandet har gett ut låten The Saints Are Coming tillsammans med Green Day till förmån för offren i New Orleans efter orkanen Katrina.

Remove ads

Källor

Externa länkar

Loading related searches...

Wikiwand - on

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.

Remove ads
Remove ads