aber

Se även Aber.

Svenska

Substantiv

Böjningar av aber	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	aber	abret	aber	abren
Genitiv	abers	abrets	abers	abrens

aber n

1. invändning, förbehåll
2. hinder, hake, problem

   2009: Lagom finns bara i Sverige – och andra myter om språk, Mikael Parkvall:

   Det kan förstås också vara ett aber att vanliga dödliga människor envisas med att säga att de pratar språket X fastän de i själva verket pratar Y.

Se även: men (konjunktion)

Etymologi

Från tyska Aber i samma användning.

Översättningar

invändning, förbehåll

• bokmål: aber ^(no) n
• nynorska: aber n
• ryska: поме́ха ^(ru) f, отгово́рка ^(ru)
• tyska: Aber ^(de) n, Einwand ^(de) m

hinder, hake, problem

• bokmål: aber ^(no) n
• nynorska: aber n
• tyska: Aber ^(de) n

Danska

Substantiv

aber

1. böjningsform av abe

Tyska

Konjunktion

aber

1. men

Adverb

aber

1. bara; endast
2. däremot; dock

   1774: Götz von Berlichingen, Johann Wolfgang von Goethe:

   Vor Ihro Kayserliche Majestät hab ich, wie immer schuldigen Respect. Er aber, sags ihm, er kann mich im Arsche lecken!

   För ers kejserliga majestät har jag, som alltid, vederbörlig respekt. Han däremot, säg honom, han kan mig i arslet slicka!

Etymologi: Av medelhögtyska aber, av fornhögtyska aber, abur, aver, avur, av urgermanska *aferą, av urindoeuropeiska *h₂éperom