acklamation

Svenska

Substantiv

Böjningar av acklamation	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	acklamation	acklamationen	acklamationer	acklamationerna
Genitiv	acklamations	acklamationens	acklamationers	acklamationernas

acklamation

1. beslutsmetod där en församling fattar ett beslut utifrån en samfälld viljeyttring utan votering/rösträkning; bifallsrop (av en församling), allmänt bifall/instämmande

   Förslaget antogs med acklamation från de närvarande ledamöterna.

   Med acklamation skulle beslutet kunna framstå som enigt, så därför valde hon att begära votering.

   Vanliga konstruktioner: (ett beslut tas) med acklamation

   Användning: Ovanligt i bestämd form eller pluralis.

   Jämför: bifallsyttring, exklamation, jarop, proklamation, samtycke, godkännande

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1645.^[1] Via franska acclamation, ytterst från latinska acclamatio, bildat av ad- till och clamare ropa.^{[2] [3]}

Översättningar

Översättningar

• albanska: aklamacion, aprovim ^(sq)
• bokmål: akklamasjon ^(no) m
• engelska: acclamation ^(en)
• franska: acclamation ^(fr) f
• ryska: приве́тственный во́зглас m, шу́мное одобре́ние n
• tyska: Akklamation ^(de) f, Zuruf ^(de) m, Beifall ^(de) m, Abstimmung durch Handzeichen f