befogenhet

Svenska

Substantiv

Böjningar av befogenhet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	befogenhet	befogenheten	befogenheter	befogenheterna
Genitiv	befogenhets	befogenhetens	befogenheters	befogenheternas

befogenhet

1. laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder

   Ibland önskar man sig ökade befogenheter för polisen.

   Synonymer: kompetens, rättighet

2. gränser inom vilka en fullmaktstagare har rätt att agera, så som en fullmaktsgivare har bestämt det i fullmakten; vad fullmaktstagaren har lov av fullmaktsgivaren att göra

   Ombudet har inte följt huvudmannens muntliga instruktioner om att bilen skulle vara grön. Ombudet har alltså handlat utanför sin befogenhet.

   Jämför: behörighet

Översättningar

Översättningar

• engelska: entitlement ^(en)
• isländska: heimild ^(is) f, réttur ^(is) m
• litauiska: galia ^(lt) f, teisė ^(lt) f, kompetencija f
• nederländska: bevoegdheid ^(nl)
• polska: uprawnienie, upoważnienie, kompetencja
• tyska: Befugnis ^(de) f, Berechtigung ^(de) f