bleck

Se även -bleck.

Svenska

Substantiv

Böjningar av bleck 1–3	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bleck	blecket	bleck	blecken
Genitiv	blecks	bleckets	blecks	bleckens

Böjningar av bleck 4	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bleck	blecket	bleckar	bleckarna
Genitiv	blecks	bleckets	bleckars	bleckarnas

bleck

1. (metallurgi) stålplåt överdragen med tenn; vardagligt även: tunn metallplåt

   De flesta konservburkar är tillverkade av bleck.

   Sammansättningar: bleckkruka, bleckkärl, blecklåda, metallbleck, pressbleck

   Besläktade ord: blecka

2. (köksredskap) ugnsform av metall, ofta för storkök

   Synonymer: bakplåt

   Vi gjorde två stora bleck med potatisgratäng.

3. (Stockholmsslang, ålderdomligt) armbandsur, fickur; stundom även: klocka

   Etymologi: Bildligt av armbandsurens platta tunna konstruktion likt tunn metallplåt, uppkommen kring 1920-talet i Stockholmsslangen (söderslang), möjligen tidigare om fickur.^[1]

   Besläktade ord: -bleck

4. (skogsbruk) äldre regional variant till bläck (bläcka)

   Etymologi: Härrörande bland annat Svealand och Gästrikland.

   Varianter: blecka

   Jämför: blek (Blekinge, Småland), blekk (Närke)

Homofoner: bläck

Översättningar

förtennad järnplåt

• danska: blik
• isländska: blikk ^(is) n
• ryska: жесть ^(ru) f (žestʲ)
• tyska: (verzinntes) Blech ^(de)

bakplåt

• tyska: Blech ^(de), Backblech ^(de)