duell

Svenska

Substantiv

Böjningar av duell	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	duell	duellen	dueller	duellerna
Genitiv	duells	duellens	duellers	duellernas

duell u

1. tvekamp, stridsform där två personer eller parter strider mot varann; i utvidgad betydelse även tävling mot varann
2. (historisk rättsprocedur) envig; holmgång

Synonymer: man mot man, tvekamp

Etymologi: Av franska duel med samma betydelse, av latinska duellum (”tvekamp, strid”).^[1]

Besläktade ord: duellera, duellant

Sammansättningar: bollduell, duellpistol, luftduell, nickduell, ordduell, partiledarduell, revolverduell, spurtduell, valduell

Översättningar

stridsform

• engelska: duel ^(en)
• finska: kaksintaistelu ^(fi)
• franska: duel ^(fr) m
• polska: pojedynek ^(pl) m
• spanska: duelo ^(es) m
• turkiska: düello ^(tr)
• tyska: Duell ^(de) n

rättsprocedur

• engelska: trial by combat ^(en)