ed

Svenska

Substantiv

Böjningar av ed 1–2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ed	eden	eder	ederna
Genitiv	eds	edens	eders	edernas

Böjningar av ed 3	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ed	edet	ed	eden
Genitiv	eds	edets	eds	edens

ed

1. helig eller högtidlig försäkran eller löfte, sanningsförsäkran

   Etymologi: Av fornsvenska eþer.

   Besläktade ord: beediga, edlig

   Sammansättningar: blodsed, edfästa, edgång, edsansvar, edsbrott, edsring, edsvuren, edsöre, mened, tolvmannaed, trohetsed

2. förbannelse, svärord, svordom

   Etymologi: Av fornsvenska eþer.

3. trång passage över smal landremsa mellan farbara vattendrag (över vilket ett skepp kan dras)

   Etymologi: Av fornsvenska ēþ, som går tillbaka på indoeuropeiska roten i (att gå).

Översättningar

helig försäkran

• bokmål: ed ^(no) m
• danska: ed ^(da)
• engelska: oath ^(en)
• finska: vala ^(fi)
• franska: serment ^(fr) m
• gotiska: 𐌰𐌹𐌸𐍃 m (aiþs)
• hebreiska: אָלָה ^(he) f (alá)
• isländska: eiður ^(is) m
• italienska: giuramento ^(it) m
• japanska: 誓い ^(ja) (ちかい, chikai)
• nederländska: eed ^(nl) m
• nynorska: eid m
• polska: przysięga ^(pl) f
• spanska: juramento ^(es)
• tyska: Eid ^(de) m, Schwur ^(de) m
• ungerska: eskü ^(hu)

förbannelse

• bokmål: forbannelse m
• engelska: curse ^(en)
• franska: juron ^(fr) m
• nynorska: forbanning f
• polska: przekleństwo ^(pl) n, klątwa ^(pl) f
• tyska: Fluch ^(de) m

passage

• bokmål: eid ^(no) n
• engelska: isthmus ^(en)
• franska: isthme ^(fr) m
• nynorska: eid n

Ido

Konjunktion

ed

1. och

Italienska

Konjunktion

ed

1. och

   Grammatik: Formen ed är en sidoform som används istället för e framför ord som börjar med vokal.

   Etymologi: Av latinska et.

   Parlo italiano ed esperanto.

   Jag talar italienska och esperanto.