eder

Svenska

Substantiv

eder

1. böjningsform av ed

Pronomen

Tabell över pronomen Personliga pronomen Nominativ Ackusativ / Dativ Possessiva pronomen Reflexiva pronomen Reflexiva possessiva pronomen Utrum Neutrum Plural Utrum Neutrum Plural 1:a person singular jag mig, mej1 min mitt mina mig, mej1 min mitt mina 2:a person singular du dig, dej1 din ditt dina dig, dej1 din ditt dina 3:e p. sing. maskulinum han honom hans sig, sej1 sin sitt sina 3:e p. sing. femininum hon henne hennes 3:e p. sing. könsneutralt hen3 hen3, henom3, 4 hens3 3:e p. sing. utrum den dess 3:e p. sing. neutrum det dess 1:a person plural vi oss vår, våran1 vårt, vårat1 våra oss vår, våran1 vårt, vårat1 våra 2:a person plural ni, I2 er, eder2 er, eder2, eran1 ert, edert2, erat1 era, edra2 er, eder2 er, eder2, eran1 ert, edert2, erat1 era, edra2 3:e person plural de, dom1 dem, dom1 deras sig, sej1 sin sitt sina Opersonliga pronomen man, en5 en ens sig, sej1 sin sitt sina Not: Vardagligt Högtidligt "Han" och "hon" betydligt vanligare än "hen" "Hen" betydligt vanligare än "henom" Dialektalt; kan vara kontroversiellt vid icke-dialektal användning Denna tabell avser att visa personliga pronomen baserat på en bredare definition, där possessiva och reflexiva pronomen ses som undergrupper till personliga pronomen. Ofta brukar personliga pronomen som jämställd de andra undergrupperna till pronomen begränsas till att endast innehålla de två första kolumnerna samt genitivformerna i tredje kolumnen som inte kongruensböjs (hans, hennes, dess, deras m.fl.). Ofta brukar reflexiva pronomen anses förekomma bara i tredje person, eftersom stavningen råkar sammanfalla med andra kolumnen för första och andra person.

eder (personligt pronomen, genitiv: eders)

1. ålderdomlig variant av er; personligt pronomen som syftar på de tilltalade i objektsform; personligt pronomen i andra person plural ackusativ och dativ

eder (possessiva pronomen)

1. ålderdomlig variant av er; possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (I) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum

   Eder moder.

eder (reflexiva pronomen)

1. ålderdomlig variant av er; reflexivt pronomen som syftar tillbaka på de tilltalade (I); reflexivt pronomen i andra person plural

eder (reflexiva possessiva pronomen)

1. ålderdomlig variant av er; reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i andra person plural (I) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum

Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet.^[1] Av fornsvenska iþar.

Forndanska

Substantiv

eder u

1. etter; gift

   Sammansättningar: ederkoppæ

   Etymologi: Av fornnordiska eitr. Kognat med svenska etter.