fallen

Se även fällen.

Svenska

Substantiv

fallen

1. böjningsform av fall

Adjektiv

Böjningar av fallen		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	fallen
	Neutrum	fallet
Bestämd singular	Maskulinum	fallne
	Alla	fallna
Plural		fallna
		Predikativt
Singular	Utrum	fallen
	Neutrum	fallet
Plural		fallna
Kompareras inte.
Adverbavledning		(fallet)?

fallen

1. perfektparticip av falla; som har fallit

   Etymologi: Av fornsvenska fallin, till falla.

   Sammansättningar: nedfallen

   Fraser: fallen ängel

Engelska

Adjektiv

fallen

1. fallen, som har fallit
2. perfektparticip av fall

Fraser

• fallen angel

Verb

fallen

1. böjningsform av fall

Tyska

Verb

Konjugation för fallen  Hjälpverb: sein
Infinitiv		fallen
Presensparticip		fallend
Perfektparticip		gefallen
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	ich falle	du fällst	er, sie, es fällt
	Plural	wir fallen	ihr fallt	sie fallen
Preteritum	Singular	ich fiel	du fielst	er, sie, es fiel
	Plural	wir fielen	ihr fielt	sie fielen
Imperativ
Singular		-	falle !	-
Plural		-	fallt !	fallen Sie !
Konjunktiv I
Presens	Singular	ich falle	du fallest	er, sie, es falle
	Plural	wir fallen	ihr fallet	sie fallen
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	ich fiele	du fielest	er, sie, es fiele
	Plural	wir fielen	ihr fielet	sie fielen

fallen

• uttal: ˈfalənⓘ

1. falla, trilla, ramla, drutta
2. (i strid) stupa; dö i krig
3. (om priser) sjunka

   Die Aktienkurse fallen.

   Aktiekurserna sjunker.

   Sammansättningar: verfallen

4. infalla; äga rum

   Im Jahr 2007 fiel die Osternacht auf den siebten April.

   År 2007 inföll påskafton den sjunde april.

   Antonymer: ausfallen

5. tillfalla
6. singla; rörelse av snöflingor

   Weiße Flocken fielen vor dem Fenster.

   Vita flingor singlade ner utanför fönstret.

Sammansättningar: abfallen, anfallen, auffallen, ausfallen, auseinanderfallen, befallen, durchfallen, einfallen, Fallschirm, gefallen, missfallen, reinfallen, überfallen, umfallen, verfallen, Wasserfall, zerfallen, zurückfallen, zusammenfallen