fall

Se även Fall, fåll, fäll och fæll.

Svenska

Substantiv

Böjningar av fall	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fall	fallet	fall	fallen
Genitiv	falls	fallets	falls	fallens

fall

1. (mekanik, konkret) neråtriktad rörelse orsakad av gravitationen som den enda eller dominanta kraften; det att (okontrollerat / fritt i luften) röra sig nedåt; det att falla eller ramla

   Som tur var klarade datorn fallet från bordet.

   Besläktade ord: falla, fallen, fälla

   Sammansättningar: fallbesegra, fallfrukt, fallfärdig, fallgrop, fallhöjd, fallolycka, fallrep, fallrörelse, fallseger, fallskada, fallskärm, fallucka, fallverk, fallvind, knäfall, prisfall, snöfall, stjärnfall, takfall, vattenfall

   Fraser: fritt fall

2. (abstrakt) snabb och kraftig minskning av något värde

   Ekonomin befann sig en stund i fritt fall.

   Sammansättningar: börsfall, kursfall, spänningsfall, temperaturfall

3. någonting som inträffar eller har inträffat; liten avgränsad del av historian

   I så fall vill jag avbryta operationen.

   Jämför: affär, exempel, händelse, tilldragelse, incident

   Sammansättningar: dödsfall, fallstudie, ifall, normalfall, nödfall, olycksfall, specialfall

   Fraser: i annat fall, i alla fall, i så fall, i bästa fall, i fall, i vanliga fall, i varje fall, i vart fall, i vissa fall

4. (juridik, medicin, polisväsen) formell uppgift (utlöst av en tidigare händelse) som ska utredas, lösas eller åtgärdas

   Läkare under utbildning studerar många olika fall.

   Polisen tänker förmodligen lägga ned fallet i brist på bevis.

   Jämför: klient, mål, patient, patientärende, rättsprocess, ärende

   Sammansättningar: aidsfall, fallbeskrivning, försäkringsfall, rättegångsfall, rättsfall, sjukdomsfall, vårdfall

5. (politik, militärt, historia) (mer eller mindre våldsamt och plötsligt) slut på tillvaro

   Oströmerska rikets historia slutar med Konstantinopels fall år 1453.

   Misstaget ledde till regeringens fall.

   Besläktade ord: falla, fallen, fälla

   Jämför: undergång, besegran

   Fraser: bringa någon på fall, få någon på fall

   Antonymer: uppgång, uppkomst

6. (sjöfart) tåg som används för att hissa segel
7. (skogsbruk) hygge, område där skogen har fällts

   Synonymer: fälla

Sammansättningar: (övriga, kan även tillskrivas verbet "falla") utfall, sönderfall, överfall, överfallsvärn

Översättningar

(mekanik) neråtriktad rörelse

• bokmål: fall ^(no)
• engelska: fall ^(en)
• finska: pudotus ^(fi), putoaminen ^(fi), putous ^(fi)
• franska: chute ^(fr) f
• indonesiska: gerak jatuh
• tyska: Fall ^(de) m, Sturz ^(de) m

någonting som inträffar

• bokmål: fall ^(no)
• engelska: case ^(en)
• finska: tapaus ^(fi)
• franska: condition ^(fr) f, cas ^(fr) m
• tyska: Fall ^(de) m, Bedingung ^(de) f

(polisväsen, juridik, medicin) formell uppgift

• bokmål: tilfelle ^(no), sak ^(no)
• engelska: case ^(en)
• finska: tapaus ^(fi)
• franska: cas ^(fr) m
• tyska: Fall ^(de) m, Vorgang ^(de) m

(politik, militärt, historia) slut på tillvaro

• bokmål: fall ^(no), undergang
• engelska: fall ^(en)
• finska: tuho ^(fi)
• franska: chute ^(fr) f
• indonesiska: kejatuhan ^(id)
• tyska: Fall ^(de) m, Untergang ^(de) m

Verb

fall

1. böjningsform av falla

Bretonska

Adjektiv

fall

1. dålig

Engelska

Substantiv

Böjningar av fall	Singular	Plural
Nominativ	fall	falls
Genitiv	fall's	falls'

fall

1. fall; neråtriktad rörelse
2. fall; minskning, nedgång
3. fall; besegran; slut på tillvaro
4. (amerikansk engelska) höst

   Synonymer: autumn (brittisk engelska)

Verb

Böjningar av fall	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fall	falls	fall
Preteritum	◀	fell	▶
Perfektparticip	◀	fallen	▶
Presensparticip	◀	falling, vard. fallin'	▶

fall

1. falla

Isländska

Substantiv

Böjningar av fall	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fall	fallið	föll	föllin
Ackusativ	fall	fallið	föll	föllin
Dativ	falli	fallinu	föllum	föllunum
Genitiv	falls	fallsins	falla	fallanna

1. fall
2. kasus

Sammansättningar: áhrifsfall, ávarpsfall, deildarfall, eignarfall, fjarverufall, íferðarfall, nefnifall, nærverufall, samvistarfall, staðarfall, sviftifall, tilgangsfall, tækisfall, úrferðarfall, verufall, þágufall, þolfall

1. störtning