flock

Svenska

Substantiv

Böjningar av flock	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	flock	flocken	flockar	flockarna
Genitiv	flocks	flockens	flockars	flockarnas

flock

1. grupp, klunga, skara eller samling av en viss /nämnd/ sorts djur eller (mindre vanligt) människor

   Ser du flocken av fåglar där borta?

   Arten varg jagar i flock.

2. (botanik) blomställning som karaktäriseras av att ett stort antal blommor sitter på var sitt ganska långt skaft, som alla utgår från samma punkt

Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet^[1] som fornsvenska flokker.

Sammansättningar: flockbeteende, flockblommig, flockdjur, flockinstinkt, flockledare, flockmentalitet, flocksilke, flockull, flockvarelse, flockvis, hönsflock

Se även tesaurus: Förening, Mängd, Samling, Sammanhang

Översättningar

grupp av djur

• engelska: flock ^(en) (om fåglar), herd ^(en) (om boskap), pack ^(en) (om vargar), host ^(en) (om människor), gaggle ^(en) (om gäss), legion ^(en) (om människor), murder ^(en) (om kråkor), throng ^(en), wake ^(en) (om gamar)
• franska: groupe ^(fr) m, troupeau ^(fr) m (om djur), meute ^(fr) f (om hunddjur), nuée ^(fr) f (om fåglar)
• nordsamiska: eallu
• polska: stado ^(pl) n
• spanska: manada ^(es) f
• tyska: Schar ^(de) f, Haufen ^(de) m, Herde ^(de) f, Schwarm ^(de) m, Rudel ^(de) n

blomställning

• franska: ombelle ^(fr) f
• tyska: Dolde ^(de) f

Se även

• hjord
• stim
• svärm