grav

Svenska

Substantiv

Böjningar av grav	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grav	graven	gravar	gravarna
Genitiv	gravs	gravens	gravars	gravarnas

grav

1. plats där en död ligger begraven

   Jämför: grift, kenotaf, krypta, mausoleum, sarkofag, urnlund, vilostad

   Riksdagen har röstat för regeringens förslag om halverad tillåten tid mellan dödsfall och begravning så att den avlidne får gå i graven snabbare.

   Fraser: (konkreta) gå/vila i graven, lägga/följa ngn i graven, följa ngn till graven

   Sammansättningar: brandgrav, båtgrav, familjegrav, flatmarksgrav, gravfynd, gravgåva, gravhäll, gravhög, gravkapell, gravkammare, gravkulle, gravkor, gravplats, gravplundring, gravrum, gravskick, gravskrift, gravsten, gravsättning, gravvård, gravöl, skengrav, kungagrav, massgrav, skengrav, vikingagrav

   Fraser: (idiom) från vaggan till graven, gräva någons grav, gräva sin egen grav, gå i graven, stå med ena foten i graven, mörkt som i graven, resa sig ur graven, snurra i sin grav, spotta på någons grav, stå på gravens rand, ta med sig i graven, tyst som i graven, vända sig i graven

2. (bildligt) döden

   från vaggan till graven

3. (enbart i vissa sammansättningar, annars ålderdomligt) långsträckt fördjupning, naturlig eller grävd i särskilt syfte, t. ex. runt en borg

   Sammansättningar: djuphavsgrav, oceangrav, torvgrav, märgelgrav, vallgrav, skyttegrav, löpgrav

   Se även: (långsträckta fördjupningar) fåra, kanal, ränna, dike, grop, dal, ravin

   Antonymer: (långsträckta upphöjningar) vall, damm, bank

Etymologi: Av fornsvenska graf.^[1] Jämför med ursprung till grop, gruva, gräva.

Översättningar

plats där en död ligger begraven

• bokmål: grav ^(no) f
• engelska: grave ^(en), tomb ^(en)
• finska: hauta ^(fi)
• franska: tombe ^(fr) f, sépulture ^(fr) f, tombeau ^(fr) m, caveau ^(fr)
• italienska: tomba ^(it) f, sepoltura ^(it) f
• nederländska: graf ^(nl)
• nynorska: grav f
• polska: grób ^(pl) m, mogiła ^(pl) f, grobowiec ^(pl) m
• ryska: могила ^(ru), гроб ^(ru) m, гробни́ца ^(ru) f
• spanska: tumba ^(es) f, sepultura ^(es) f
• turkiska: mezar ^(tr)
• tyska: Grab ^(de) n, Gruft ^(de) f

se död

långsträckt fördjupning

• bokmål: grav ^(no) f
• engelska: ditch ^(en), trench ^(en), moat ^(en)
• nynorska: grav f
• polska: dół ^(pl) m, rów ^(pl) m
• tyska: Graben ^(de) m

Adjektiv

Böjningar av grav		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	grav	gravare
	Neutrum	gravt
Bestämd singular	Maskulinum	grave		gravaste
	Alla	grava
Plural		grava
		Predikativt
Singular	Utrum	grav	gravare	gravast
	Neutrum	gravt
Plural		grava
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		(gravt)?

grav

1. allvarlig, svårartad, djup
2. (lingvistik) (oböjligt) om den ordaccent där röstens tonhöjd sjunker under uttalet av den ordstavelse som har huvudtryck

   Orden mage, hoppar, fordon och talman har grav accent.

Etymologi: Av franska grave, av latinska gravis (”tung”).^[2]

Översättningar

allvarlig, svårartad, djup

• engelska: grave ^(en)
• franska: grave ^(fr)
• polska: poważny ^(pl), ciężki ^(pl)
• tyska: schwer ^(de), ernsthaft ^(de), gewichtig ^(de)

om den ordaccent där röstens tonhöjd sjunker

• engelska: grave ^(en)
• franska: grave ^(fr)
• polska: grawisowy
• tyska: schwer ^(de)