grin

Svenska

Substantiv

Böjningar av grin	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grin	grinet	grin	grinen
Genitiv	grins	grinets	grins	grinens

grin

1. skratt
2. flin; brett leende

Sammansättningar: dollargrin, grinolle, hångrin, kallgrin, solvargsgrin, varggrin

Besläktade ord: grina, grinare, grinig

Se även tesaurus: Formvidrighet, Gäckeri

Översättningar

skratt

• finska: ivanauru
• tyska: Grinsen ^(de) n

flin

• finska: virne ^(fi), virnistys ^(fi), irvistys ^(fi)
• tyska: Grinsen ^(de) n

Engelska

Substantiv

Böjningar av grin	Singular	Plural
Nominativ	grin	grins
Genitiv	grin's	grins'

grin

• uttal: ɡɹɪn

1. flin

   Etymologi: Av verbet.

Verb

Böjningar av grin	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	grin	grins	grin
Preteritum	◀	grinned	▶
Perfektparticip	◀	grinned	▶
Presensparticip	◀	grinning, vard. grinnin'	▶

grin

1. flina

   Fraser: grin and bear it

   Etymologi: Av fornengelska grennian, sannolikt besläktat med svenskans grina. Jämför även groan.^[1]

Bislama

Adjektiv

grin

1. (färger) grön

Tok pisin

Adjektiv

grin

1. (färger) grön