grina

Svenska

Verb

Böjningar av grina	Aktiv	Passiv
Infinitiv	grina	grinas
Presens	grinar	grinas
Preteritum	grinade	grinades
Supinum	grinat	grinats
Imperativ	grina	–
Particip
Presens	grinande, grinandes
Perfekt	–

grina

1. (sveamål, norrländska, vardagligt, potentiellt nedsättande) gråta

   Var inte så mesig! Du grinar ju för minsta lilla.

   Synonymer: lipa, tjuta

2. (götamål, skånska, blekingska) skratta

   Du ska tro att jag grinade åt den filmen; det var en av de roligaste jag sett.

3. le eller grimasera

   Värst vad du grinar upp dig då.

   Värst vad du grinar illa.

   Besläktade ord: grin

Etymologi: Gemensamt ord för de germanska språken (jämför ursprung till isländskans grína, norska grina, danska grine, tyska greinen, samt engelskans grin och groan). Ursprunglig innebörd ungefär ”förvrida ansiktet på grund av skratt eller gråt”.^[1][2]

Se även tesaurus: Gäckeri, Klagan, Formvidrighet

Översättningar

gråta — se även översättningar på gråta

• bokmål: sutre ^(no), syte
• finska: itkeä ^(fi)
• nederländska: grienen ^(nl)