handikapp

Svenska

Substantiv

Böjningar av handikapp	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	handikapp	handikappet	handikapp	handikappen
Genitiv	handikapps	handikappets	handikapps	handikappens

handikapp

• uttal: 'handikapˈhandɪkap

1. (sport) försvårande villkor som sätts upp för att göra kampen mellan två ojämna spelare mer jämn, till exempel vikt-, tids-, avstånds- eller poängskillnad; även handicap

   Varianter: handicap

2. försvårande livsförutsättning, medfödd eller till följd av olycka eller sjukdom, som hämmar och håller tillbaka individen.

   Användning: Socialstyrelsen avråder sedan år 2007 från användning av ordet med denna innebörd eftersom ordet anses vara föråldrat och nedsättande.

3. generellt om försvårande förutsättning eller nedsatt förmåga

Etymologi: Sedan mitten av 1800-talet; av engelska handicap, av hand in cap, ’hand i mössa’, av hand, ’hand’, in, ’i’, och cap, ’mössa’; ursprungligen förberedelse av ett spel där två deltagare stoppar sina insatser i en mössa, sedermera om hästkapplöpning där belastning införs för att jämna ut spelet.

Besläktade ord: handikappad

Sammansättningar: förståndshandikapp, kroppshandikapp, tidshandikapp

Översättningar

sport

• engelska: handicap ^(en)
• tyska: Handicap ^(de) n, Handikap ^(de) n

livsförutsättning

• engelska: handicap ^(en), disability ^(en)
• isländska: bæklun ^(is) f
• tyska: Behinderung ^(de) f, Handicap ^(de) n, Handikap ^(de) n, Körperbehinderung f