harmoni

Svenska

Substantiv

Böjningar av harmoni	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harmoni	harmonin, åld. harmonien	harmonier	harmonierna
Genitiv	harmonis	harmonins, åld. harmoniens	harmoniers	harmoniernas

harmoni

1. tillstånd som ger välmående genom att vara lugn, vacker och kanske nedtonad; tillstånd där flera objekt passar väl in i omgivningen och med varandra

   Vilken harmoni av toner!

   De två folkslagen levde sida vid sida i god harmoni i hundratals år.

   Antonymer: disharmoni

   Besläktade ord: harmonisera, harmonisk

Översättningar

tillstånd som ger välmående

• bokmål: harmoni ^(no) m
• engelska: harmony ^(en)
• finska: harmonia ^(fi)
• franska: harmonie ^(fr) f
• nynorska: harmoni m
• polska: harmonia ^(pl) f
• spanska: armonía ^(es) f
• tyska: Harmonie ^(de) f

Bokmål

Substantiv

harmoni m

1. harmoni

Finska

Substantiv

harmoni

1. harmonium

   Synonymer: urkuharmoni

Nynorska

Substantiv

harmoni m

1. harmoni