knippe

Svenska

Substantiv

Böjningar av knippe	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knippe	knippet	knippen	knippena
Genitiv	knippes	knippets	knippens	knippenas

knippe

1. bunt, samling av strån eller spön; bukett av blommor eller dylikt

   Morötterna paketeras tio och tio i ett knippe med den gröna blasten kvar.

   Varianter: knippa

   Sammansättningar: muskelknippe, nervknippe

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet.^[1] Som fornsvenska knippe. Troligen från verbet knipa.^[2]

Översättningar

bunt, samling av strån eller dylikt

• finska: kimppu ^(fi), nippu ^(fi), puntti ^(fi) bunt
• isländska: knippi ^(is)
• polska: pęczek ^(pl) m, pęk ^(pl) m
• tyska: Sträußchen ^(de) n