kulla

Svenska

Substantiv

Böjningar av kulla	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kulla	kullan	kullor	kullorna
Genitiv	kullas	kullans	kullors	kullornas

kulla

1. kvinna från Dalarna

   1928: Anna Svärd, Selma Lagerlöf:

   Unga masar och kullor i sina högtidsdräkter hade avslutat tåget.

   Jämför: mas, dalkarl

   Sammansättningar: dalkulla, kranskulla, rumpkulla

2. typ av nötkreatur utan horn

   Synonymer: kullko

   Besläktade ord: kullig

   Sammansättningar: rödkulla

Sammansättningar: brunkulla

Översättningar

kvinna från Dalarna

typ av nötkreatur utan horn

• bokmål: kolle mf

Verb

Böjningar av kulla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	kulla	kullas
Presens	kullar	kullas
Preteritum	kullade	kullades
Supinum	kullat	kullats
Imperativ	kulla	–
Particip
Presens	kullande, kullandes
Perfekt	kullad

kulla

1. (transitivt) fånga i leken kull och därmed överlåta uppgiften att vara den som jagar

   Besläktade ord: kull, kullad

Älvdalska

Substantiv

Böjningar av kulla	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kulla	kullą	kullur	kullur
Ackusativ	kullu	kullų	kullur	kullur
Dativ	kullu	kullun	kullum	kullum

kulla f

• uttal: kʏlːɐ

1. flicka

   Etymologi: Av fornnordiska kolla (”hind, ko; kvinna”).