medborgare

Svenska

Substantiv

Böjningar av medborgare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	medborgare	medborgaren, vard. medborgarn	medborgare	medborgarna
Genitiv	medborgares	medborgarens, vard. medborgarns	medborgares	medborgarnas

medborgare

1. person som är medlem i en stat; person som åtnjuter fulla politiska och sociala rättigheter och skyldigheter i en viss stat

   Etymologi: Belagt i denna betydelse sedan 1746. Jämför dock fornsvenska mædhborgare ("borgare som bor i samma stad").

   Besläktade ord: medborgarskap, medborgerlig

   Sammansättningar: medborgarkontor

Översättningar

Översättningar

• armeniska: քաղաքացի ^(hy)
• bokmål: statsborger ^(no) m
• danska: statsborger ^(da) u
• engelska: citizen ^(en)
• finska: kansalainen ^(fi)
• franska: citoyen ^(fr) m citoyenne ^(fr) f
• italienska: cittadino ^(it) m, cittadina ^(it) f
• kroatiska: državljanin m, državljanka f
• kvänska: kansalainen
• latin: cīvis ^(la) m
• nynorska: statsborgar m
• polska: obywatel ^(pl) m, obywatelka ^(pl) f
• portugisiska: cidadão ^(pt) m, cidadã ^(pt) f
• ryska: гражданин ^(ru) m, гражданка ^(ru) f
• thai: พลเมือง ^(th)
• turkiska: vatandaş ^(tr)
• tyska: Staatsbürger ^(de) m Staatsbürgerin ^(de) f