polynom

Svenska

Substantiv

Böjningar av polynom	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	polynom	polynomet	polynom	polynomen
Genitiv	polynoms	polynomets	polynoms	polynomens

polynom n

1. (matematik) ett algebraiskt uttryck, summan av termer som består av en koefficient multiplicerad med en variabel upphöjd till ett naturligt tal, d.v.s. uttryck på formen ${\displaystyle a_{0}+a_{1}x+\cdots a_{n}x^{n}}$

   Besläktade ord: monom, binom, rationell funktion

   Sammansättningar: andragradspolynom, tredjegradspolynom

Etymologi

sammansatt av poly- (många) och nom för namn.

Översättningar

algebraiskt uttryck

• belarusiska: мнагачле́н m, мнагаскла́д m
• bokmål: polynom ^(no) n
• bulgariska: полином m
• danska: polynomium n
• engelska: polynomial ^(en)
• franska: polynôme ^(fr) m
• isländska: margliða f
• italienska: polinomio ^(it) m
• katalanska: polinomi m
• nederländska: polynoom ^(nl)
• polska: wielomian ^(pl) m
• portugisiska: polinómio ^(pt) m
• rumänska: polinom ^(ro) n
• ryska: полином ^(ru) m, многочлен ^(ru) m
• spanska: polinomio ^(es) m
• tjeckiska: polynom m
• turkiska: polinom ^(tr)
• tyska: Polynom ^(de) n
• ukrainska: многочле́н m, поліно́м m
• ungerska: polinom ^(hu)