rem

Se även REM.

Svenska

Substantiv

Böjningar av rem	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rem	remmen	remmar	remmarna
Genitiv	rems	remmens	remmars	remmarnas

rem

1. smalt band av läder e.d.; platt snöre

   Synonymer: band, bindel, bälte, list, remsa, slejf, stropp, träns, remtyg

   Sammansättningar: bärrem, drivrem, fläktrem, läderrem, livrem, piskrem, remdrift, remskiva, remtyg, skorem, svångrem

   Fraser: ligga som en rem efter marken, lägga på en rem, skära breda remmar ur någons hud

Översättningar

smalt band av läder

• engelska: strap ^(en)
• finska: hihna ^(fi), remmi ^(fi)
• indonesiska: sabuk ^(id)
• nederländska: riem ^(nl) m
• polska: rzemień ^(pl) m, rzemyk m, pas ^(pl) m, pasek ^(pl) m
• ryska: ремень ^(ru)
• tyska: Riemen ^(de) m

Indonesiska

Substantiv

rem

1. (maskinteknik) broms (anordning som motverkar rörelse)

   Etymologi: Av nederländska rem (”broms”).

   Fraser: rem cakram, rem darurat

Nederländska

Substantiv

rem

1. (maskinteknik) broms (anordning som motverkar rörelse)

   Sammansättningar: remvloeistof