ring

Se även Ring.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ring	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ring	ringen	ringar	ringarna
Genitiv	rings	ringens	ringars	ringarnas

ring

1. smycke som bärs kring ett finger

   Hyponymer: armring, fingerring, näsring, tåring

   Sammansättningar: alliansring, ametistring, biskopsring, briljantring, diamantring, doktorsring, förlovningsring, guldring, ingenjörsring, klackring, nosring, ringfinger, ringförlovad, ringförlovning, ringprydd, silverring, tumring, vigselring, årsring, öronring

   Fraser: växla ringar

2. något som är cirkelformat

   Sammansättningar: altarring, ananasring, badring, bilring, bitring, domarring, förtöjningsring, gardinring, hjulring, häxring, järnring, kolvring, ljusring, lökring, moring, nyckelring, prolapsring, ringbarka, ringbarkning, ringberg, ringblomma, ringbredd, ringbrosk, ringbrynja, ringdans, ringduva, ringformad, ringformig, ringkrage, ringled, ringlek, ringlinje, ringmask, ringmur, ringmuskel, ringmärka, ringmärkning, ringorm, ringpärm, ringrev, ringröta, ringspinnare, ringtryck, ringverk, ringväg, ringvält, rockring, spisring, trollring, urringad, urringning, årsring, älvring

3. (matematik, algebra) en abelsk grupp (M,+) utrustad med en ytterligare binär operation: 'multiplikation' som både uppfyller den associativa lagen och att den post- samt predistribuerar över '+'

   Mängden av reellvärda, kontinuerliga funktioner på ett intervall [a,b] är en ring under vanlig addition och multiplikation av funktioner.

4. arena där boxningsmatcher avgörs

   Sammansättningar: boxningsring, diskusring, kulring, ringdomare, ringhörna, ringrost, ringrostig, ringrostighet, ringräv, ringside, ringsidepublik, ringvrak

5. årskurs i gymnasiet

   1918: Nordisk familjebok:

   Den anställes årligen mellan 10 april och 21 juni med de lärjungar i gymnasiets fjärde ring, vilka anmält sig till undergående af examen.

   2014 (7 sep): Unga dricker mindre alkohol, äldre dricker mer (Dagens Nyheter):

   CAN har sett en minskad alkoholkonsumtion i nian och andra ring på gymnasiet under flera år.

6. grupp av människor, oftast förenade genom obskyr aktivitet

   Sammansättningar: avbytarring, bytesring, sniffring

   Jämför: cirkel

Se även tesaurus: Prydnad, Kretsning, Kretsform, Gränslinje, Sammanhang, Förbindelsemedel

Översättningar

smycke

• bokmål: ring ^(no) m
• engelska: ring ^(en)
• franska: anneau ^(fr), bague ^(fr) f
• indonesiska: cincin ^(id)
• isländska: hringur ^(is) m, hringur ^(is) m, baugur ^(is) m
• italienska: anello ^(it) m
• kroatiska: prsten m
• nynorska: ring m
• polska: pierścionek ^(pl) m, pierścień ^(pl) m
• surinamesiska: linga
• tyska: Ring ^(de) m, Fingerring ^(de) m

något som är cirkelformat

• bokmål: ring ^(no) m
• finska: rengas ^(fi)
• indonesiska: cincin ^(id)
• nynorska: ring m
• turkiska: halka ^(tr)

algebraisk struktur

• bokmål: ring ^(no) m
• engelska: ring ^(en)
• franska: anneau ^(fr)
• kroatiska: prsten m
• nynorska: ring m
• polska: pierścień ^(pl) m
• tyska: Ring ^(de) m

arena

• bokmål: ring ^(no) m
• engelska: ring ^(en)
• finska: nyrkkeilykehä ^(fi)
• franska: ring ^(fr)
• nynorska: ring m
• polska: ring ^(pl) m
• spanska: ring ^(es) m
• tyska: Ring ^(de) m

Verb

ring

1. böjningsform av ringa

Bokmål

Substantiv

Böjningar av ring	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ring	ringen	ringer	ringene
Genitiv	rings	ringens	ringers	ringenes

ring m

1. ring, ett smycke att bära på fingret

   Etymologi: Av fornnordiska hringr, av urgermanska *hringaz.

   Sammansättningar: giftering, forlovelsesring

2. ring, något som är cirkelformat

   Synonymer: runding, sirkel

   Sammansättningar: jernring, målring, rockering, nesering, ørering, nesering, årring

3. (matematik, algebra) ring

   Se även: gruppe, kropp

4. (sport) ring, arena

Engelska

Substantiv

Böjningar av ring	Singular	Plural
Nominativ	ring	rings
Genitiv	ring's	rings'

ring

1. ring, ett smycke att bära på fingret
2. (matematik) ring, en speciell algebraisk struktur

Homofoner: wring

Verb

Böjningar av ring	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	ring	rings	ring
Preteritum	◀	rang	▶
Perfektparticip	◀	rung	▶
Presensparticip	◀	ringing, vard. ringin'	▶

ring

1. ringa (om ljud)
2. ringa (om telefoner)

   Synonymer: call, telephone, phone (vardagligt)

Franska

Substantiv

Böjningar av ring	Singular	Plural
Maskulinum	ring	rings

ring

• uttal: ʁiŋ

1. ring, arena där boxningsmatcher avgörs

Nynorska

Substantiv

Böjningar av ring	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ring	ringen	ringar	ringane

ring m

1. ring, ett smycke att bära på fingret

   Etymologi: Av fornnordiska hringr, av urgermanska *hringaz.

   Sammansättningar: giftering

2. ring, något som är cirkelformat

   Synonymer: runding, sirkel

   Sammansättningar: altarring, broderring, forsøksring, gummiring, leikarring, rockering, spionring, årring, øyrering

3. (matematik, algebra) ring

   Se även: gruppe, kropp

4. (sport) ring, arena

Verb

ring

1. böjningsform av ringe
2. böjningsform av ringje