sankmark

Svenska

Substantiv

Böjningar av sankmark	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sankmark	sankmarken	sankmarker	sankmarkerna
Genitiv	sankmarks	sankmarkens	sankmarkers	sankmarkernas

sankmark u

1. (naturgeografi) markområde med lågt läge och stabil botten som ofta är vattensjukt; sumpig och och sank mark

   Jämför: myr, myrmark, mosse, sumpmark, våtmark

   Etymologi: Sammansättning av sank och mark, där sank är ett äldre imperfekt av verbet sjunka.