spratt

Svenska

Substantiv

Böjningar av spratt	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spratt	sprattet	spratt	spratten
Genitiv	spratts	sprattets	spratts	sprattens

spratt n

1. skämtsamt upptåg som lurar någon

   Jämför: skoj, skämt, gyckel, narrspel, streck, påhitt, hyss, bus, rackartyg

   Fraser: (konkreta:) elakt/fult spratt

   Den 1:april spelar man varandra en massa spratt och den lurade då kallas "dum sill".

   Som läkare visste han att nära-döden-upplevelser bara är hjärnans spratt.

   Fraser: spela ett spratt

   Sammansättningar: sprattmakare

Etymologi: Belagt i språket sedan 1614.^[1]

Se även tesaurus: Gladlynthet, Slughet, Skicklighet, Göromål, Nyck, Falskhet, Besvikelse

Översättningar

skämtsamt upptåg som lurar någon

• bokmål: ablegøye ^(no) mf, påfunn ^(no) n, apestrek m, rakkerstrek ^(no) m, fantestrek m, revestrek m
• engelska: prank ^(en)
• finska: kepponen ^(fi), tepponen, jekku ^(fi), kuje ^(fi), pila ^(fi)
• franska: farce ^(fr) f
• polska: figiel ^(pl) m, żart ^(pl) m, kawał ^(pl) m
• portugisiska: trote ^(pt) m, pegadinha f
• tyska: Streich ^(de) m, Schabernack ^(de) m, Posse ^(de) f

Verb

spratt

1. böjningsform av spritta

Bokmål

Verb

spratt

1. böjningsform av sprette («spritta»)