strutta

Svenska

Verb

Böjningar av strutta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	strutta	struttas
Presens	struttar	struttas
Preteritum	struttade	struttades
Supinum	struttat	struttats
Imperativ	strutta	–
Particip
Presens	struttande, struttandes
Perfekt	(struttad)?

strutta

1. gå med stötiga, knyckiga, styva eller stela (och avmätta) steg (delvis hindrad på grund av ålderdomssvaghet eller annan fysiskt försvårande omständighet)

   1884 (7 mar): Kärlek och olaga bränvinsförsäljning. (Dalpilen):

   Anna Stina som var närvarande, kallades och struttade i strumpsockorna fram till dombordet.

   1995 (5 mar): Skomakaren som blev vid sin läst (Göteborgs-Posten):

   -Prata mindre om benskörhet och mer om dåliga skor, säger Ingvar Blomqvist med en gest utåt en för dagen i snömodd och issörja struttande och rutschande skara av folk på väg.

   2008: Hästshowen, Martina Eberhard:

   Jag måste säga att jag vann en nyfunnen respekt för alla dessa adelsdamer som struttat runt i damsadel i svunna tider.

   Jämför: rulta, stappla, stulta, tulta

2. röra sig med ryckiga, sprättande, friska och livliga steg (likt fåglar, med fåfängt, stolt eller glatt kynne)

   1945: Morgonglans och käringadans, Ingegerd Stadener:

   Maja struttade beskäftig och sensationslysten före genom rummet med alla tavlorna, rummet som nyss omslutit en ensam sjuttonårings livshungriga dans.

   1990 (29 jul): Gåskarlar göre sig icke besvär! (Expressen):

   Påfågeln struttar stroppigt omkring innanför sin nätinhägnad.

   Jämför: skutta, stoltsera, sprätta

Etymologi: Kognat med norska bokmål strutte och engelska strut.

Besläktade ord: strutt

Se även tesaurus: Ståt, Skakning, Fortskaffning landvägen