svanhamn

Svenska

Substantiv

Böjningar av svanhamn	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	svanhamn	svanhamnen	svanhamnar	svanhamnarna
Genitiv	svanhamns	svanhamnens	svanhamnars	svanhamnarnas

svanhamn u

1. tillfällig skepnad av en svan (om varelse som tros äga kraften att genomgå hamnskifte)

   1842 (30 aug): Apostla-boken. eller Folksagor vid Omberg. (Freja):

   Detta var inte väl skedt, förrän hon genast bekom svanehamn, så förtrolladt var linnetyget och, såsom fönstret stod öppet, flög hon straxt ut och försvann för alltid från man och barn.

   1895 (2 aug): Arena-teatern. (Stockholms Nyheter):

   I svanhamn flög hon ifrån honom, men hvarje natt återvände hon i hemlighet till sina älskade, sina barn och sin make, under deras sömn.

   Hyperonymer: fågelhamn