ve

Se även Ve.

Tvärspråkligt

Kod

ve

se

1. (ISO 639-1) kod för språket venda, även känt som tshivenḓa eller luvenḓa

Svenska

Substantiv

ve n

1. elände, olycka

   Fraser: väl och ve, svåra ve och förbannelse

   Sammansättningar: veklaga, veklagan, vemod, vemodig, verop

   Homofoner: V

Översättningar

elände, olycka

• engelska: woe ^(en), misery ^(en)
• nederländska: wee ^(nl)
• polska: niedola ^(pl) f
• tyska: Weh ^(de) n

Interjektion

ve

1. (högtidligt, skämtsamt) utrop som anger önskan, känsla eller antydan av något obehagligt eller hotande

   Ve mig, olycksfödde gosse!

   1917: "Bibeln, Jeremia 22:13":

   Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön.

   Ve den som nämner kärlek och svartsjuka i samma mening.

   Etymologi: Av fornsvenska ve. Gemensamt germanskt ord, urindoeuropeiskt ursprung. Motsvararnde engelska woe, latinska vae, litauiska vaĩ och armeniska վայ (vay), ^[1]

   Fraser: ack och ve!, ve och fasa!

   Se även: bäva månde

Översättningar

utrop som anger önskan, känsla eller antydan av något hotande

• bokmål: ve ^(no)
• engelska: woe ^(en)
• gotiska: 𐍅𐌰𐌹 (wai)
• lågskotska: wae
• polska: biada ^(pl)
• ungerska: jaj ^(hu)

Esperanto

Interjektion

ve

1. ve, fan

Spanska

Verb

ve

1. böjningsform av ir
2. böjningsform av ver

Tjeckiska

Preposition

ve

1. variant av v som förekommer efter f, v och vissa konsonantkluster

Turkiska

Konjunktion

ve

1. och

   1941 (1917): Joh. 1:1:

   Kelâm başlangıçta var idi, ve Kelâm Allah nezdinde idi, ve Kelâm Allah idi.

   I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.