vildmark

Svenska

Substantiv

Böjningar av vildmark	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vildmark	vildmarken	vildmarker	vildmarkerna
Genitiv	vildmarks	vildmarkens	vildmarkers	vildmarkernas

vildmark

1. av människan obebyggt och i stort sett opåverkat område

   Synonymer: ödemark

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1430-1450,^[1] som fornsvenska ville mark.

Översättningar

obebyggt och opåverkat område

• engelska: wilderness ^(en)
• finska: erämaa ^(fi), korpi ^(fi)
• franska: région sauvage f
• tyska: Wildnis ^(de) f