Loading AI tools
svensk kyrkorestaurerare, professor i arkitekturhistoria och riksantikvarie. Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Jon Sigurd Curman, född 29 april 1879 i Stockholm, död 14 februari 1966 i Solna församling,[12] var en svensk kyrkorestaurator, professor i arkitekturhistoria och riksantikvarie.
Sigurd Curman | |
Född | 29 april 1879[1][2][3] Hedvig Eleonora församling[4][3][5] |
---|---|
Död | 14 februari 1966[6][2][7] (86 år) Solna församling[7][5] |
Begravd | Norra begravningsplatsen[7] kartor |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Uppsala universitet |
Sysselsättning | Arkitekt[6], restauratör, konsthistoriker, kulturminnesvårdare[8] |
Befattning | |
Professor (1912–1917) Riksantikvarie (1923–1946)[9] | |
Maka | Signhild Gödecke (g. 1903–1929)[1] Elsa Fredrika Broman (g. 1929–)[1] |
Barn | Jöran Curman (f. 1907)[10] Hans Curman (f. 1910) Gunilla Curman (f. 1912)[11] |
Föräldrar | Carl Curman[4][3][1] Calla Curman[4][3] |
Redigera Wikidata |
Sigurd Curman var son till Carl och Calla Curman. Han växte upp i en välbärgad familj på Floragatan i Stockholm. Fadern, som var läkare, var vetenskapligt intresserad och pläderade för en sund själ i en sund kropp samt anses ha grundlagt det svenska badväsendet, men han hade också ett stort intresse för konst och arkitektur. Modern Calla var en mångsidig och kraftfull person. Hon var en skicklig pianist och en ledande aktör inom Handarbetets vänner och sällskapet "Nya Idun". Familjen hade en stor bekantskapskrets och deltog flitigt i Stockholms kulturella sällskapsliv.
Sigurd Curman gick i Östermalms läroverk från 1889, därefter i Norra Latinläroverket från 1893, och han avlade studentexamen 1897. Han växte således upp i en utvecklande miljö och fick många olika intressen. I hemmets bokhylla fanns en hel del arkitekturhistorisk litteratur. När han under gymnasietiden som 17-åring tillsammans med föräldrarna gjorde en tvåmånaders resa till Italien, kom hans intressen för arkitektur och arkitekturhistoria att förstärkas. I studentexamen, som han avlade den 21 april 1897, skrev han sin studentuppsats med titeln "De olika riktningarna inom den svenska vitterheten 1809–1830". Nu var frågan om han skulle fortsätta med naturvetenskap eller humaniora. Han löste problemet genom att välja en kombination av båda och avlade år 1900 en filosofie kandidatexamen med ämnena matematik, fysik och kemi samt estetik, dock med dispens från litteraturhistorien. Som lärare i konsthistoria hade han August Hahr. Sigurd Curman fortsatte med licentiatstudier i arkitekturhistoria men insåg att han även behövde praktiska kunskaper i byggnadskonsten, varför han påbörjade en arkitektutbildning. Under åren 1900–1901 gick han kvällskurser på Tekniska skolan och fortsatte 1901–1903 som extraelev vid avdelningen för husbyggnadskonst vid Tekniska högskolan i Stockholm. Bland lärarna hade han faderns vän och kollega arkitekten Isak Gustaf Clason, som rådde Sigurd Curman att ägna sig åt praktisk byggnadsrestaurering. Dock kom han aldrig att genomgå någon fullständig arkitektutbildning.
Sigurd Curman gifte sig 1903 med Signhild Gödecke som han skilde sig från 1929 för att gifta om sig med Elsa Broman. Han hade sex barn i sitt första äktenskap.[13]
Curmans intressen hade nu länkats mot gamla byggnadsverk och deras restaurering och konservering och åren 1903–1905 företog han en omfattande studieresa i Europa. I Bonn träffade han Paul Clemen, Provinzialkonservator för de tyska Rhenländerna och professor i konsthistoria i Bonn. Clemen vände sig mot de tidigare utförda restaureringarna till "ursprungligt skick", vid vilka man förkastade alla senare ombyggnader och tillägg. Curman fick följa med på hans resor och lärde sig mycket om både byggnadskonservering och framtagning av medeltida måleri.
I Frankrike inpräntade jesuitpatern de la Croix, inspecteur des monuments historiques i Poitier, tesen att "aldrig låta en byggnad ljuga", d.v.s. att inte lägga till något i en äldre tids stil.
I Venedig hade kampanilen på Piazza San Marco rasat i juli 1902, varigenom Sigurd Curman fick tillfälle att studera hur italienarna gjorde grundliga undersökningar av tillståndet hos Venedigs gamla byggnader för att förebygga ytterligare ras. Han lärde sig också hur man tog fram mosaiker och fresker, konserverade dem och även flyttade över dem till duk. På en järnvägsstation blev han bestulen på anteckningar och fotografier, vilka han tänkt använda för en framtida doktorsavhandling.
Tillbaka i Sverige fortsatte Curman sina akademiska studier och avlade 1908 en filosofie licentiatexamen för konsthistorikern Johnny Roosval i Uppsala. År 1910 anställdes han som biträdande lärare i svensk arkitekturhistoria och restaureringskonst vid Konstakademien. Den 28 maj 1912 disputerade han för filosofie doktorsgrad på avhandlingen Cistercienserordens byggnadskonst I. Byggnadsplanen och fick därefter en professur i ämnet, vilken han innehade till 1918. Han fullföljde aldrig avhandlingens del II men författade två grundläggande kapitel i verket "Svensk konsthistoria", som gavs ut 1913 av Johnny Roosval och Axel Romdahl.
När Curman kom hem från sin långa studieresa, hade Isak Gustaf Clason vid Överintendentsämbetet bett honom granska ett förslag till restaurering av Vreta klosters kyrka i Östergötland, upprättat år 1900 av arkitekten Gustaf Pettersson (1855–1933). Förslaget hade vandrat mellan Överintendentsämbetet, Vitterhetsakademien och Kungl. Maj:t i fem år utan att kunna komma till skott. Problemet var att man alltmer vände sig mot 1800-talets stilmässiga restaureringar. Bland annat hade författaren Verner von Heidenstam, med anledning av den pågående restaureringen av Gripsholms slott, skrivit om "Modern barbarism".
Curman gjorde 1905 ett besök vid Vreta kloster och konstaterade att det föreliggande förslaget "helt saknade en på historiska och tekniska undersökningar grundad underbyggnad samt att förslaget innehöll åtgärder, som direkt skulle strida mot både historisk rimlighet och moderna restaureringsprinciper". Följden blev att Överintendentsämbetet gav Curman i uppdrag att verkställa en sådan undersökning, vilken kom att äga rum 1907. Vid nyåret 1908 fick han en tjänst vid ämbetet som amanuens i restaureringsfrågor och utarbetade under sin chefs överinseende ett nytt restaureringsförslag för Vreta klosters kyrka. Det nya förslaget gillades och stadfästes av Kungl. Maj:t, varvid en kommission bildades och i mars 1915 påbörjades arbetena. Efter många omfattande arbeten kunde kyrkan återinvigas söndagen den 21 oktober 1917 av biskop Johan Wilhelm Personne. Den restaurerade kyrkan mottogs med stor entusiasm och lovordades av experter och allmänhet.
Under perioden 1909–1925 utförde Curman restaureringar av sjutton medeltida kyrkor. Han hade börjat 1909–1910 med framtagning av gamla kalkmålningar i Strängnäs domkyrka. Det gällde att finna en metod där konstverkens äkthet och historiska värde kunde bevaras, utan att den konstnärliga helhetsverkan gavs till spillo. Problemet löstes så att skadade eller förlorade ornamentala detaljer, om vilkas utseende intet tvivel kunde råda, kompletterades i den mån det av arkitektoniska skäl befanns önskvärt. Där det varit nödvändigt för kompositionens sammanhållande förstärktes målningarnas färger. I historiskt och konstnärligt avseende mera känsliga detaljer såsom ansikten, händer, viktigare dräktdelar och dylikt gjordes däremot inga kompletteringar. För att särskilja de nymålade partierna från originalmålningarna utfördes de förra i ett annat manér än originalen. De nya målningarna gavs prickade konturer och streckade färgplan, men av sådan beskaffenhet att de varken är iögonfallande eller inverkar oförmånligt på helhetsintrycket utan först upptäcks vid en närmare granskning. Dessa principer för målningsrestaurering har i fortsättningen allmänt accepterats.
Det andra stora restaureringsprojektet efter Vreta kloster var Varnhems klosterkyrka i Västergötland. Även här var arbetena mycket omfattande. Men Sigurd Curman engagerades även för restaureringar och renoveringar av några större profana byggnader. (Se verkförteckningen nedan.)
Då det var dags för en omorganisation av Överintendentsämbetet valdes Sigurd Curman till sekreterare i organisationskommittén. Han var kunnig och samarbetsvillig och blev den drivande kraften i projektet. År 1918 var den nya Byggnadsstyrelsen klar under sin generaldirektör Carl Möller. Under sig hade generaldirektören fyra byggnadsråd, där Curman blev chef för den kulturhistoriska byrån och i praktiken den högste vårdaren av de statliga minnesmärkena.
Så småningom erbjöds Curman ämbetet som riksantikvarie. Han tvekade länge att åta sig denna syssla men förmåddes tacka ja till utnämningen och hälsades den 3 juli 1923 välkommen som riksantikvarie och Vitterhetsakademiens sekreterare. Även för Akademien pågick en omfattande omorganisation och denna utmynnade 1933 i en ny stadga, vid vars utarbetande Curman varit pådrivande. Vitterhetsakademiens uppgift skulle vara att vårda sig om de historiska och filologiska ämnena medan skönlitteraturen skulle handhas av Svenska akademien. En viktig uppgift var att få ordning på Historiska museets samlingar. De kallades allmänt ”Kaos” och de många opublicerade undersökningarna benämndes ”sumpen”. Som riksantikvarie ansåg Curman visserligen att församlingarnas värdefulla inventarier inte skull samlas in till museerna utan behållas i kyrkorna där de hörde hemma. Men för fornvårdens skull var man i stort behov av större och bättre utrymmen.
Curman kallades 1927 av teologiska fakulteten vid Uppsala universitet till teologie hedersdoktor i samband med universitetets 450-årsjubileum. Han tackade först ja, men ångrade sig och avböjde efter en tid i en skrivelse (18 augusti 1927) med hänvisning till den tydliga kritik som framförts av en del präster och ärkebiskop Nathan Söderblom mot Riksantikvarieämbetet, som hade det yttersta ansvaret för kyrkobyggnadernas vård. Man skulle vid sina beslut om restaureringar inte tillräckligt mycket ha tagit hänsyn till kyrkornas funktion som levande och fungerande gudstjänstrum. Teologiska fakulteten var ännu vid denna tid i personalunion med Uppsala domkapitel, varför kritiken mot kyrkan riktades mot universitetet. [14]
År 1929 utlystes en arkitekttävling och 1931 avstyckades en tomt vid Narvavägen och Storgatan på Östermalm i Stockholm för den nya byggnaden. Curman gjorde en studieresa till USA, för att se hur man där byggde moderna museer och år 1943 kunde det nya museet med plats för samlingar och kontorslokaler invigas. Vid Vitterhetsakademiens sammanträde i maj 1946 var Sigurd Curman för sista gången föredragande och sekreterare. Han avtackades av preses, dåvarande kronprinsen Gustaf (VI) Adolf, "för hans utomordentliga insatser till Akademiens fromma". När kronprinsen efter Gustaf V:s död 1950 besteg tronen och därvid avgick som preses, övertogs posten av Curman, som blev kvar till 1955. Vid hans avgång slogs en medalj med inskriptionen: "Aedificans sed restitutans dux usque manebat.". Curman var även styrelseordförande för Samfundet Nordens Frihet från dess instiftande 1940 till 1943.[15]
Under större delen av sitt verksamma liv arbetade Curman med inventering av Sveriges kyrkor. Han avsåg att göra en omfattande kulturminnesinventering över hela landet och år 1912 förelåg det första häftet. Tanken hade fötts redan i samband med en utställning av äldre kyrklig konst som anordnades 1910 i Strängnäs i samband med restaureringen av domkyrkan. Sigurd Curman och Johnny Roosval planerade verket och arbetet delades upp på ett flertal personer, men i praktiken hjälpte Curman till på alla ställen. När han lämnade arbetet som riksantikvarie ägnade han nästan hela sin tid åt Sveriges kyrkor i samarbete med de yppersta krafter han kunde få tag på. Det sista arbete Curman kunde fullfölja var en beskrivning av Strängnäs domkyrkas medeltida byggnadshistoria. Den 29 april 1964, på Sigurd Curmans 85-årsdag, förelåg arbetet i tryck.
Sigurd Curmans personarkiv är deponerat i Antikvarisk-topografiska arkivet vid Riksantikvarieämbetet, som en deposition av Kungliga biblioteket. Arkivet skänktes i slutet av 1970-talet till Kungliga biblioteket av familjen Curman.[16]
I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns Arne Cassels "Hedersporträtt" över Sigurd Curman, en bröstbild utförd 1961.[17]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.