Arkiater

Arkiater (på latin archiater eller archiatrus, av grekiskans ἀρχή archè, "ledare", och ἴατρος iatros, "läkare") var i äldre tider den officiella titeln för en förste läkare eller överläkare, ofta även kunglig livmedikus.^[1]

I Rom fanns under kejsartiden dels archiatri palatini (livmedici hos kejsarna), dels archiatri populares. De senare skulle kostnadsfritt vårda fattiga sjuka, kontrollera andra läkares praktik och förmedla medicinsk undervisning.

Arkiatrer i Sverige

I Sverige finner man för konungarnas lifmedici titeln archiater redan i början av 1600-talet. Doktor Kasper Fidlerus, bördig från Königsberg, blev arkiater hos Karl IX och sedermera, 1612, hos Gustav II Adolf. Doktor Gregoire François Duriez från Artois blev 1655 Karl X Gustavs livmedikus och avgav den 24 mars 1663 sin "försäkring" såsom archiater et primarius doctorum. Han blev samma år ordförande i det då inrättade "Collegium medicorum".

Bland kända personer med titeln arkiater under 1700-talet kan nämnas Abraham Bäck, Carl von Linné och Kilian Stobæus.

De sista som i Sverige bar titeln arkiater var friherre Christian Ehrenfried von Weigel, ordförande i Sundhetskollegium, och Per von Afzelius, professor i Uppsala, vilka båda erhöll titeln förste arkiater 1818 samt Erik af Edholm, ordförande i Sundhetskollegium, vilken blev förste arkiater 1842.

Arkiatrer i Finland

I Finland används ännu arkiatertiteln. Denna tilldelas av Medicinalstyrelsen^[1] som en honorärtitel en särskilt meriterad läkare i taget.^[2]

Finlands arkiatrer sedan 1817

• Gabriel von Bonsdorff, 1817–1831
• Johan Agapetus Törngren, 1833–1859
• Lars Henrik Törnroth, 1844–1864
• Evert Julius Bonsdorff, 1859–1898
• Otto Edvard August Hjelt, 1885–1913
• Johan Isak Björkstén, 1896–1912
• Klas Richard Sievers, 1928–1931
• Juho Jaakko Karvonen, 1933–1943
• Werner Oswald Renkonen, 1943–1951
• Arvo Henrik Ylppö, 1952–1992
• Nils Christian Edgar Oker-Blom, 1992–1995
• Risto Lauri Agathon Pelkonen, 1995–2025