Henrik Fleming

Henrik Fleming, född 15 augusti 1584 på Åkersholm, död 7 november 1650, son till ståthållaren Klas Fleming, krigare, diplomat, lantmarskalk.

Henrik Fleming
Född	15 augusti 1584[1]
Död	7 november 1650[1] (66 år) Stockholm[1]
Begravd	Virmo kyrka
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Rostocks universitet
Sysselsättning	Politiker, landägare, diplomat, militär
Befattning
Landshövding (1620–) Lantmarskalk Riksdagen 1643 (1643–1643) Lantmarskalk Riksdagen 1644 (1644–1644)
Maka	Ebba Erlandsdotter Bååt (g. 1608–1630, makas/makes död)
Barn	Marketta Fleming[2] Märta Fleming[2] Erik Fleming (f. 1616) Claes Fleming (f. 1617)[2] Jakob Fleming (f. 1640)
Föräldrar	Klas Fleming[1] Elin Henriksdotter (Horn)[2]
Släktingar	Herman Fleming (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

1602 begav han sig till Rostock för studier vid universitetet.^[3] Fleming bevistade under Gustav II Adolfs befäl fälttågen mot Danmark och Ryssland samt deltog såsom svensk fullmäktig i slutandet av freden i Stolbova 1617. Samma år blev han ståthållare över fästningarna Viborg och Nyslott samt därmed Viborgs och Nyslotts län. År 1620 utsågs han till landshövding i Ingermanland, 1622 till överste för hela finska rytteriet och 1628 till viceamiral. Jämte riksrådet Philip von Scheiding och Erik Gyllenstierna reste han 1634 såsom sändebud till ryske storfursten i Moskva. Han kritiserades skarpt av regeringen för att ha krävt betalning för att ta på sig uppdraget.

Som lantmarskalk ledde han ridderskapet och adelns överläggningar vid riksdagarna 1643 och 1644. I mars 1644 underlade sig Fleming med några hundra man hela Jämtland och tvingade invånarna att svärja drottning Kristina tro och lydnad.

Fleming efterlämnade en stor förmögenhet, som han förvärvat dels i krigen, dels på affärsverksamhet.

Se även

• Flemingsbergs gård