Nobelpriset i litteratur

Nobelpriset i litteratur är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente.

Nobelpriset i litteratur
Beskrivning	Litteraturpris
Utdelare	Svenska Akademien
Plats	Stockholm
Land	Sverige
Första utdelning	1901
Återkommande	årligen
Tillkännagivande	oktober
Tidpunkt	10 december

Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning".^[1] Pristagare utses av Svenska Akademien och tillkännages i oktober varje år av dess ständige sekreterare i Börshuset i Gamla stan, Stockholm. Priset delas ut den 10 december i Stockholms konserthus då pristagarna får ta emot priset ur kungens hand. Priset har delats ut sedan 1901, och består av medalj och en penningsumma (11 miljoner kronor år 2023).^[2]

Alfred Nobels testamente

I sitt testamente, daterat Paris den 27 november 1895, angav Alfred Nobel litteratur som ett av de fem områden som Nobelpriset skulle delas mellan, jämte tre naturvetenskapliga pris och ett fredspris. Han fastslog att litteraturpriset ska tilldelas en författare som "under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta" genom att skriva "det utmärktaste i idealisk rigtning", och det var Nobels "uttryckliga vilja att vid prisutdelningarne intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet sålunda att den värdigaste erhåller priset, antingen han är Skandinav eller ej".^[1] Utdelare av priset skulle enligt Nobels anvisningar vara "Akademien i Stockholm". Det är oklart om Nobel med denna formulering avsåg Svenska Akademien eller Vitterhetsakademien.^[3] Nobelstiftelsen slog fast att formuleringen ska tolkas som att det är Svenska Akademien som avsågs.^[4]

Utnämning av pristagare

Peter Englund tillkännager att Herta Müller får Nobelpriset i litteratur 2009.

Sara Danius tillkännager Nobelpriset i litteratur 2016 i Börshuset i Stockholm. Pristagare: Bob Dylan.

Nobelpriset i litteratur 2022 tillkännages av Mats Malm i Svenska Akademien.

Sully Prudhomme fick det första Nobelpriset i litteratur 1901.

Rudyard Kipling som fick 1907 års Nobelpris i litteratur, då han var 41 år gammal, är den yngsta person som belönats med priset.

Doris Lessing som fick 2007 års Nobelpris i litteratur, är den äldsta person som belönats med priset. Vid prisutdelningen hade hon fyllt 88 år.

Selma Lagerlöf var både den första kvinnan och den första svenska Nobelpristagaren i litteratur, 1909.

Rabindranath Tagore var den förste icke-europén att motta priset, år 1913.

Sinclair Lewis fick priset 1930, som förste amerikan.

Jean-Paul Sartre tackade nej 1964.

Nomineringar och prisbeslut

För att en författare skall kunna tilldelas Nobelpriset i litteratur, måste vederbörande vara nominerad, före den 31 januari samma år. Berättigade att nominera är medlemmar ur akademier från hela världen vilkas funktion påminner om Svenska akademiens, professorer, författare som erhållit priset vid ett tidigare tillfälle, och ordförande för nationella författarorganisationer. Svenska Akademien skickar ut förfrågan varje år till ett antal organisationer, som de anser vara lämpade att nominera, efter lämpliga pristagare.^[5][6]

I början av 2000-talet uppgick antalet nominerade varje år till omkring 350, medan det på 1950-talet låg på omkring 250. Vissa prominenta namn brukar nomineras år efter år, och samma författare nomineras gärna av flera olika nomineringsberättigade. Vilka som blivit nominerade och hur Akademien överlade och röstade är hemligt under femtio års tid.^[5][6]

Sedan nominerade författarnamn inkommit till Svenska Akademien, tar Nobelkommittén i akademien hand om förslagen och bearbetar dem under våren. De författare som inte uppfyller kriterierna för priset sorteras bort. Vid sommaren brukar omkring fem namn återstå av de nominerade, vilka presenteras för återstoden av Svenska Akademien, som därefter utser en pristagare, vilken presenteras i oktober.^[5][6]

Svenska Akademien och dess Nobelpriskommitté har inte alltid själva erforderliga kunskaper att bedöma en författares gärning. I sådana fall skickas remisser ut till facklärda. Likaså kan det förekomma temporära (interna) översättningar av verk för att bättre kunna fälla ett omdöme om ett författarskap. Svenska Akademien läser framförallt in sig på de fem som är kvar efter sållningen, vid sommaren. För att utse en pristagare måste fler än hälften av akademiens ledamöter vara överens.^[5][6]

För besluten år 2019 utvidgades Nobelkommittén 2018 med flera externa ledamöter: Kristoffer Leandoer, Gun-Britt Sundström, Rebecka Kärde, Mikaela Blomqvist och Henrik Petersen.^[7] I december 2019 lämnade Leandoer och Sundström kommittén i förtid. Båda menade efteråt att de inte kunnat påverka valet av pristagare som de hade önskat. År 2020 valde man att avskaffa systemet med externa ledamöter och återgå till samma modell som användes tidigare med enbart egna ledamöter.^[8] År 2023 består Nobelkommittén av Anders Olsson (ordförande), Ellen Mattson, Steve Sem-Sandberg, Anne Swärd och Per Wästberg.^[9]

Tolkningar av Nobels riktlinjer

Enligt stadgarna ska priset tilldelas en författare som "under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta" genom att skriva "det utmärktaste i idealisk rigtning", och det var Nobels "uttryckliga vilja att vid prisutdelningarne intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet sålunda att den värdigaste erhåller priset, antingen han är Skandinav eller ej".^[1] Testamentets formulering att priset ska belöna den som "under det gångna året inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning" anses otidsenlig, något som har uttryckts av både akademiledamöter och andra kulturpersonligheter.^[10]

Till en början, under den ständiga sekreteraren Carl David af Wirséns inflytande, tog man fasta på formuleringen "idealisk rigtning" och betonade vikten av en konservativ idealism hos kandidaterna. Man belönade författare som Bjørnstjerne Bjørnson, Rudyard Kipling och Paul Heyse, men bortsåg från bland andra Lev Tolstoj och Henrik Ibsen. På 1920-talet övergick man emellertid allt mer till att vidga begreppet idealisk och tolka det som gällande goda humanistiska värden. Under denna period belönades författare som Thomas Mann, Anatole France och George Bernard Shaw. Formuleringen om att "hafva gjort menskligheten den största nytta" tolkades under några år på 1930-talet som att författarskapen skulle vara välkända för allmänheten vilket gav Nobelpris till Sinclair Lewis, John Galsworthy och Pearl S. Buck. Det var först efter andra världskriget, när akademien förnyats med fler skönlitterära och mer internationellt orienterade författare, som pionjärer och nydanare som Herman Hesse, André Gide, T.S. Eliot och William Faulkner började belönas. Tolkningen av Nobels vilja hade därmed fått en mer exklusiv och generös innebörd. En förlängning av detta blev att akademien senare gärna uppmärksammade och belönade mer okända mästare som Isaac Bashevis Singer, Odysseas Elytis och Elias Canetti. Från 1986 märks en policy om att Nobelpriset ska vara ett pris för hela världen med pristagare som Wole Soyinka, Naguib Mahfouz, Nadine Gordimer, Derek Walcott, Kenzaburo Oe och Toni Morrison.^[11]

Priset gäller sedan länge inte ett enskilt verk utan hela författarskapet, och orden "i idealisk rigtning" uttrycker en förväntan att litteratur bör vara försonande, heroisk, "skön" och/eller avklarnad, en norm som var självklar för många på 1800-talet men som den moderna litteraturen grundligt har brutit med. Valen av Samuel Beckett och Elfriede Jelinek ledde till anklagelser att Akademien hade frångått Nobels testamente i detta avseende, men kriteriet spelar annars en underordnad roll.^[12] Svenska Akademien har som regel tolkat stadgarna som gällande skönlitteratur, men en paragraf som talar om att "även andra skrifter, hvilka genom form och framställningssätt ega litterärt värde" kan belönas har det stundom framkommit tankar om att också belöna författare av sakprosa, i synnerhet filosofer och historiker. Detta har också skett vid enstaka tillfällen; Rudolf Eucken, Winston Churchill, Bertrand Russell.^[6]

Nationella och politiska hänsynstaganden

En uttrycklig anvisning i Nobels testamente säger att inga nationella hänsynstaganden ska tas vid prisutnämningarna, men detta har inte alltid kunnat undvikas. I synnerhet under de första åren var akademien angelägen om att inte ge intryck av att gynna någon särskild nation med prisbesluten. Ej heller akademiens princip om att bortse från politiska faktorer har kunnat undvikas, vilket blev särskilt aktuellt under de båda världskrigen.

Under det första världskriget valde akademien ofta att belöna författare från de neutrala skandinaviska länderna. I pläderingar för den tyske författaren Herman Hesses kandidatur vägdes politiska faktorer in och 1948 avvisade nobelkommittén Winston Churchills kandidatur med motiveringen att priset "skulle få en politisk innebörd snarare än litterär" och "dessutom i belysning av vårt lands med rätt eller orätt kritiserade hållning under världskriget kunna ge upphov till misstydningar". Några år senare, 1953, tilldelades Churchill ändå Nobelpriset med förhoppningen att det främst skulle ses som en litterär utmärkelse, men från många håll uppfattades det som ett pris för hans politiska gärning.^[11]

Ezra Pound sågs av akademien som en litterär förnyare men hans kandidatur till Nobelpriset förhindrades av hans fascistiska ställningstaganden.^[6]

Nobelpriset till Frans Eemil Sillanpää 1939 blev politiskt kontroversiellt och tolkades som en sympatigest från akademien vid tidpunkten för utbrottet av finska vinterkriget.^[13]

I en intervju i Washington Post menade ledamoten av nobelkommittén Artur Lundkvist att beslutet att tilldela Alexander Solzjenitsyn nobelpriset 1970 hade en politisk innebörd och inte enbart baserades på litterära meriter.^[14]

Nobelpriset till den polske exilförfattaren Czesław Miłosz 1980 sammanföll med solidaritetsrörelsen och sågs som ett politiskt pris. Företrädare för akademien påpekade dock att Milosz hade varit en kandidat till priset sedan flera år och även om några akademiledamöter hade tvekat till att ge Miłosz priset detta år menade man att det hade varit lika omöjligt att bortse från hans kandidatur efter händelserna i Polen.^[11]

Delat pris

Nobelpriset kan delas mellan två, men inte fler, författare. Svenska Akademien har dock varit restriktiva med att dela priset då ett delat pris kan ses som, och ibland också har varit, resultatet av en kompromiss. Man har också velat undvika att ett delat pris uppfattas som att pristagarna bara är värda ett halvt pris. De delade prisen 1904 och 1917 var båda resultatet av kompromisser. Långt senare, år 1970, fastställdes en policy som innebär att båda kandidaterna var för sig måste anses vara värdiga pristagare och att det måste finnas någon samhörighet mellan författarskapen som berättigar ett delat pris. Efter det delade Nobelpriset till Eyvind Johnson och Harry Martinson 1974 har det aldrig hänt att priset delats mellan två kandidater.^[15]

Kritik och kontroverser

Svenska Akademien har ofta kritiserats för sina val av Nobelpristagare. Särskilt har det gällt favoriseringen av europeiska författare, det höga antalet svenska pristagare och att få kvinnor har fått priset.^[16] I en intervju 2016 medgav nobelkommitténs ordförande Per Wästberg att akademien historiskt varit alltför eurocentriska i sina prisbeslut och att den i viss mån fortfarande är det, främst på grund av svårigheter med att bedöma litteratur från mindre språkområden. Att få kvinnor fått priset menade han hör samman med fördomar från det förflutna och att kvinnliga författarskap av hög kvalitet har varit ovanligare än i modern tid.^[17]

Under Nobelprisets tidiga historia gjorde en konservativ litteratursyn inom Svenska Akademien och en strikt tolkning av stadgarnas ord om "idealisk rigtning" att många av de författare som senare kommit att anses som sin tids största och mest betydelsefulla aldrig fick priset, bland andra Lev Tolstoj, Anton Tjechov, Henrik Ibsen och James Joyce.

Det första Nobelpriset till Sully Prudhomme 1901 är ett av de mest kritiserade. Bland annat kritiserades det av August Strindberg som ansåg honom vara ovärdig, Prudhomme satt med i Franska Akademien.^[18] När det offentliggjordes att Prudhomme utsetts till den förste mottagaren av priset protesterade större delen av den svenska kultureliten, däribland Strindberg, Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam, Oscar Levertin, Anders Zorn, Bruno Liljefors och Albert Engström som kritiserade Akademien för att inte den ryske författaren Lev Tolstoj tilldelades det första priset.^[19]

Nobelpriset till Pearl Buck 1938 är ett annat av de mest kritiserade. Buck är en av de få litteraturpristagare som tilldelats nobelpriset samma år som de första gången blev nominerade och prisbeslutet anses ha varit förhastat. Akademien belönade Buck för hennes främsta verk, romanen Den goda jorden från 1931 och ett par biografiska skildringar om hennes föräldrars livsöde som utkom 1935, men senare verk anses inte hålla samma litterära kvalitet.^[20]

Nobelpriset till John Steinbeck 1962 möttes av en omfattande kritik i svenska tidningar. Artur Lundkvist skrev i Stockholms-Tidningen att det var "ett av Akademiens största misstag". Steinbeck hade förekommit länge i akademiens diskussioner men avförts som kandidat. Han hade åter blivit aktuell och belönades eftersom det enligt nobelkommittén inte fanns någon annan kandidat man kunde förorda det året. Också i USA kritiserades prisutnämningen. I New York Times skrevs att Steinbeck hade sin storhetstid för långt bakom sig och att priset borde ha gått till någon författare som hade större betydelse för den samtida litteraturen.^[21]

I samband med att den sovjetiske författaren Aleksandr Solzjenitsyn tilldelats 1970 års Nobelpris utspelades den så kallade Solzjenitsynaffären. En politisk–diplomatisk affär som berörde den dåvarande svenska regeringens agerande i samband med att Sovjetregimen motsatte sig valet av pristagare. Regeringen fick kritik från flera svenska kulturpersonligheter, däribland Vilhelm Moberg, för att Solzjenitsyn inte beviljades någon inbjudan till den svenska ambassaden i Moskva för att ordna med en eventuell resa till Nobelfestligheterna i Stockholm eller, alternativt, ett offentligt överlämnande av Nobelpriset på ambassaden.

Harry Martinson och Eyvind Johnson satt med i Svenska Akademien när de fick Nobelpriset 1974, vilket gav kritik. Båda var också tämligen okända utomlands. 1983 kritiserade akademiledamoten Artur Lundkvist offentligt valet av William Golding som Nobelpristagare och menade att Claude Simon (som tilldelades priset två år senare) hade varit en värdigare pristagare.^[22][23]

Priset till Elfriede Jelinek 2004 ledde till att Knut Ahnlund lämnade sin plats i Svenska Akademien i protest. Han menade att hon var en ovärdig pristagare och att det var ett beslut som skadade nobelprisets anseende.^[24]

2008 väckte akademiens dåvarande ständige sekreterare Horace Engdahl uppseende med ett uttalande om att amerikansk litteratur inte befinner sig på samma nivå som den europeiska och därför har färre pristagare.^[25]

Vid tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur till Mo Yan 2012 sade ledamoten Göran Malmqvist att han översatt flera av Mo Yans verk, vilka han samma kväll skulle skicka till förlaget Tranan, något han tidigare avhållit sig från för att inte väcka misstankar och rykten och för att orsaken till utnämningen inte skulle komma att ifrågasättas.^[26]

I efterdyningarna av Kulturprofil-kontroversen meddelades att utdelningen av Nobelpriset i litteratur 2018 skjuts upp till 2019.^[27] Nobelstiftelsen ansåg att händelserna hade en påtagligt negativ effekt på Nobelprisets anseende och krävde att arbetet med att utse Nobelpristagare förändras tills förtroendet för akademien återställts.^[28]

Statistik

Fram till 2025 har 121 personer tilldelats Nobelpriset i litteratur. Av dessa har åtta av pristagarna varit svenskar: Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt, Pär Lagerkvist, Eyvind Johnson, Harry Martinson och Tomas Tranströmer, samt tyskfödda Nelly Sachs som flyttade till Sverige 1940, 26 år innan hon fick Nobelpriset.

Arton av pristagarna har varit kvinnor: Selma Lagerlöf, Grazia Deledda, Sigrid Undset, Pearl S. Buck, Gabriela Mistral, Nelly Sachs, Nadine Gordimer, Toni Morrison, Wisława Szymborska, Elfriede Jelinek, Doris Lessing, Herta Müller, Alice Munro, Svetlana Aleksijevitj, Olga Tokarczuk, Louise Glück, Annie Ernaux och Han Kang.^[29]

Den yngsta pristagaren är Rudyard Kipling som var 41 år när han tilldelades priset. Doris Lessing var med sina 87 år den äldsta som tilldelats litteraturpriset.^[29]

Vid sju tillfällen har priset inte delats ut: 1914, 1918, 1935, 1940, 1941, 1942 och 1943. Vid fyra tillfällen har priset delats ut till två pristagare: 1904 till Frédéric Mistral och José Echegaray, 1917 till Karl Gjellerup och Henrik Pontoppidan, 1966 till Shmuel Josef Agnon och Nelly Sachs samt 1974 till Eyvind Johnson och Harry Martinson.^[29]

Antalet pristagare sorterat på språk

De 121 nobelpristagarna i litteratur från 1901 till och med 2024 har huvudsakligen skrivit på följande språk:

Språk	Pristagare
Engelska	30
Franska	16
Tyska	14
Spanska	11
Svenska	7
Italienska	6
Ryska	6
Polska	5
Norska	4
Danska	3
Grekiska	2
Japanska	2
Kinesiska	2
Arabiska	1
Bengali	1
Finska	1
Hebreiska	1
Isländska	1
Jiddisch	1
Koreanska	1
Occitanska	1
Portugisiska	1
Serbokroatiska	1
Tjeckiska	1
Turkiska	1
Ungerska	1

Anmärkning: Rabindranath Tagore (pristagare 1913) skrev på bengali och engelska, Samuel Beckett (pristagare 1969) skrev på franska och engelska och Joseph Brodsky (pristagare 1987) skrev poesi på ryska och prosa på engelska. De har sorterats under endast, respektive: bengali, franska och ryska.

Antalet pristagare sorterat på kön

De 119 Nobelpristagarna i litteratur från 1901 till och med 2022 har haft följande biologiska kön:

Årtionde	Män	Kvinnor
1901–1909	9	1
1910–1919	9	0
1920–1929	8	2
1930–1939	8	1
1940–1949	5	1
1950–1959	10	0
1960–1969	10	1
1970–1979	11	0
1980–1989	10	0
1990–1999	7	3
2000–2009	7	3
2010–2019	7	3
2020–2029	2	3
Totalt:	103	18

Kronologisk lista över pristagare

År	Bild	Pristagare	Land	Språk	Motivering [30]
1901		Sully Prudhomme (pristilldelningen)	Frankrike	Franska	”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare och särskilt av hans om hög idealitet, konstnärlig fulländning samt sällspord förening av hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning”
1902		Theodor Mommsen	Tyskland	Tyska	”nutidens störste levande mästare i den historiska framställningens konst, med särskilt fäst avseende å hans monumentala verk Römische Geschichte”
1903		Bjørnstjerne Bjørnson	Norge	Norska	”såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet”
1904		Frédéric Mistral	Frankrike	Occitanska	”med avseende fäst å det ursprungsfriska, snillrika och sant konstnärliga i hans diktning, som troget avspeglar hans hembygds natur och folkliv, samt å hans betydelsefulla verksamhet som provençalsk filolog”
		José Echegaray	Spanien	Spanska	”med avseende fäst å hans omfattande och snillrika författarskap, som på självständigt och originellt sätt återupplivat det spanska skådespelets stora traditioner”
1905		Henryk Sienkiewicz	Polen	Polska	”på grund av hans storartade förtjänster som episk författare”
1906		Giosuè Carducci	Italien	Italienska	”i betraktande ej blott av hans rika lärdom och kritiska forskningar, utan främst som en hyllning åt den plastiska energi, den stilens friskhet och den lyriska styrka, som utmärka hans poetiska mästerverk”
1907		Rudyard Kipling	Storbritannien	Engelska	”i betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraft samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denna världsberömde författares skapelser”
1908		Rudolf Eucken	Tyskland	Tyska	”på grund av det sanningssökande allvar, den genomträngande tankekraft och vidsynthet, den värme och styrka i framställningen, varmed han i talrika arbeten hävdat och utvecklat en ideal världsåskådning”
1909		Selma Lagerlöf	Sverige	Svenska	”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”
1910		Paul Heyse	Tyskland	Tyska	”såsom hyllningsgärd åt den fulländade och av ideal uppfattning präglade konstnärlighet han ådagalagt under en lång och betydande verksamhet såsom lyriker, dramaturg, romanförfattare och diktare av världsberömda noveller”
1911		Maurice Maeterlinck	Belgien	Franska	”på grund av hans mångsidiga litterära verksamhet och särskilt hans dramatiska skapelser, som utmärka sig genom fantasirikedom och genom en poetisk idealitet, vilken, stundom i sagospelets slöjade form, röjer djup inlevelse samt på ett hemlighetsfullt sätt tilltalar läsarens känsla och aning”
1912		Gerhart Hauptmann	Tyskland	Tyska	”förnämligast för hans rika, mångsidiga, framstående verksamhet inom den dramatiska diktningens område”
1913		Rabindranath Tagore	Indien	Bengali/ engelska	”på grund av hans dikters djup och höga syftning samt den skönhet och friskhet, som på ett lysande sätt införlivat hans skaldeskap i dess egen engelska dräkt även med den västerländska vitterheten”
1914	Inget pris utdelades[a]
1915		Romain Rolland	Frankrike	Franska	”såsom en hyllning åt den upphöjda idealismen i hans författarskap samt åt den medkänsla och den sanning med vilka han tecknat olika människotyper”
1916		Verner von Heidenstam	Sverige	Svenska	”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”
1917		Karl Gjellerup	Danmark	Danska	”för hans mångsidigt rika och av höga ideal burna diktning”
		Henrik Pontoppidan	Danmark	Danska	”för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv”
1918	Inget pris utdelades[a]
1919		Carl Spitteler	Schweiz	Tyska	”med särskild tanke på hans mäktiga epos Olympischer Frühling”
1920		Knut Hamsun	Norge	Norska	”för hans monumentala verk Markens grøde”
1921		Anatole France	Frankrike	Franska	”såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne”
1922		Jacinto Benavente	Spanien	Spanska	”för det lyckliga sätt varpå han fullföljt den spanska dramatikens ärofulla traditioner”
1923		William Butler Yeats	Irland	Engelska	”för hans ständigt besjälade diktning, som i den strängaste konstnärliga form ger uttryck åt ett folks anda”
1924		Władysław Reymont	Polen	Polska	”för hans stora nationalepos Bönderna”
1925		George Bernard Shaw	Irland  Storbritannien	Engelska	”för hans av både idealitet och humanitet uppburna författarskap, vars friska satir ofta med sig förenar en egenartad poetisk skönhet”
1926		Grazia Deledda	Italien	Italienska	”för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem”
1927		Henri Bergson	Frankrike	Franska	”som ett erkännande åt hans rika och livgivande idéer och den glänsande konst varmed de framburits”
1928		Sigrid Undset	Norge	Norska	”förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv”
1929		Thomas Mann	Tyskland	Tyska	”förnämligast för hans stora roman Buddenbrooks, vilken under årens lopp vunnit alltmer stadgat erkännande som ett av den samtida litteraturens klassiska verk”
1930		Sinclair Lewis	USA	Engelska	”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor”
1931		Erik Axel Karlfeldt (postumt)	Sverige	Svenska	”Erik Axel Karlfeldts diktning”
1932		John Galsworthy	Storbritannien	Engelska	”för den förnäma skildringskonst, som i The Forsyte Saga uppnått sitt högsta uttryck”
1933		Ivan Bunin	Sovjetunionen (i exil)	Ryska	”för det stränga konstnärskap, varmed han företrätt den klassiskt ryska linjen i prosadiktningen”
1934		Luigi Pirandello	Italien	Italienska	”för hans djärva och sinnrika nyskapelse av dramats och scenens konst”
1935	Inget pris utdelades[b]
1936		Eugene O'Neill	USA	Engelska	”för hans av kraft, ärlighet och stark känsla samt självständig, tragisk uppfattning präglade dramatik”
1937		Roger Martin du Gard	Frankrike	Franska	”för den konstnärliga kraft och sanning, varmed han i romanserien Les Thibault har framställt mänskliga motsättningar och väsentliga sidor av samtida liv”
1938		Pearl S. Buck	USA	Engelska	”för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk”
1939		Frans Eemil Sillanpää	Finland	Finska	”för den djupa uppfattning och den utsökta stilkonst, varmed han skildrat sitt hemlands allmogeliv och natur i deras inbördes sammanhang”
1940	Inget pris utdelades[b]
1941	Inget pris utdelades[b]
1942	Inget pris utdelades[b]
1943	Inget pris utdelades[b]
1944		Johannes V. Jensen	Danmark	Danska	”för den sällsynta kraften och frodigheten i hans diktarfantasi, förenad med vittfamnande intellektualitet och djärv, nyskapande stilkonst”
1945		Gabriela Mistral	Chile	Spanska	”för den av mäktig känsla inspirerade lyrik, som gjort hennes diktarnamn till en symbol för hela den latinamerikanska världens ideella strävanden”
1946		Hermann Hesse	Tyskland  Schweiz	Tyska	”för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden”
1947		André Gide	Frankrike	Franska	”för hans vittomfattande och betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn”
1948		T.S. Eliot	USA  Storbritannien	Engelska	”för hans märkliga insats som banbrytare inom nutida poesi”
1949		William Faulkner	USA	Engelska	”för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur”
1950		Bertrand Russell	Storbritannien	Engelska	”som ett erkännande åt hans mångsidiga och betydelsefulla författarskap, vari han framträtt som en humanitetens och tankefrihetens förkämpe”
1951		Pär Lagerkvist	Sverige	Svenska	”för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor”
1952		François Mauriac	Frankrike	Franska	”för den genomträngande själskunskap och konstnärliga intensitet, varmed han i romanens form tolkat det mänskliga livsdramat”
1953		Winston Churchill	Storbritannien	Engelska	”för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden”
1954		Ernest Hemingway	USA	Engelska	”för hans kraftfulla och inom nutida berättarkonst stilbildande mästerskap, senast ådagalagt i The Old Man and the Sea”
1955		Halldór Laxness	Island	Isländska	”för hans målande epik, som förnyat den stora isländska berättarkonsten”
1956		Juan Ramón Jiménez	Spanien	Spanska	”för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet”
1957		Albert Camus	Frankrike	Franska	”för hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”
1958		Boris Pasternak (tvingades tacka nej)	Sovjetunionen	Ryska	”för hans betydande insats såväl inom den samtida lyriken som på den stora ryska berättartraditionens område”
1959		Salvatore Quasimodo	Italien	Italienska	”för hans lyriska diktning, som med klassisk eld uttrycker samtidens tragiska livskänsla”
1960		Saint-John Perse	Frankrike	Franska	”för den höga flykten och den bildskapande fantasien i hans diktning, som visionärt avspeglar tidsläget”
1961		Ivo Andrić	Jugoslavien	Serbo-kroatiska	”för den episka kraft varmed han gestaltat motiv och öden ur sitt lands historia”
1962		John Steinbeck	USA	Engelska	”för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn”
1963		Giorgos Seferis	Grekland	Nygrekiska	”för hans framstående lyriska diktning, inspirerad av djup känsla för den hellenska kulturvärlden”
1964		Jean-Paul Sartre (tackade nej)	Frankrike	Franska	”för hans idérika författarskap, som genom sin frihetsanda och sanningssträvan har utövat ett vidsträckt inflytande i vår samtid”
1965		Michail Sjolochov	Sovjetunionen	Ryska	”för den konstnärliga kraft och ärlighet, varmed han i sitt Donska epos har gestaltat ett historiskt skede i ryska folkets liv”
1966		Samuel Agnon	Israel	Hebreiska	”för hans djupt karaktärsfulla berättarkonst med motiv från det judiska folkets liv”
		Nelly Sachs	Tyskland  Sverige	Tyska	”för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde”
1967		Miguel Ángel Asturias	Guatemala	Spanska	”för hans färgstarka diktning med rötter i folklig egenart och indianska traditioner”
1968		Yasunari Kawabata	Japan	Japanska	”för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart”
1969		Samuel Beckett	Irland	Franska/ engelska	”för en diktning som i nya former för roman och drama ur nutidsmänniskans blottställdhet hämtar sin konstnärliga resning”
1970		Aleksandr Solzjenitsyn	Sovjetunionen	Ryska	”för den etiska kraft varmed han fullföljt den ryska litteraturens omistliga traditioner”
1971		Pablo Neruda	Chile	Spanska	”för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar”
1972		Heinrich Böll	Västtyskland	Tyska	”för en diktning som genom sin förening av tidshistorisk vidsyn och ömsint gestaltningsförmåga verkat förnyande inom tysk litteratur”
1973		Patrick White	Australien	Engelska	”för en episk och psykologisk berättarkonst som infört en ny världsdel i litteraturen”
1974		Eyvind Johnson (pristilldelningen)	Sverige	Svenska	”för en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst”
		Harry Martinson (pristilldelningen)	Sverige	Svenska	”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos”
1975		Eugenio Montale	Italien	Italienska	”för hans särpräglade diktning som med stor konstnärlig känslighet tolkat humana värden i tecknet av en illusionsfri livssyn”
1976		Saul Bellow	Kanada  USA	Engelska	”för den mänskliga förståelse och subtila kulturanalys, som förenas i hans verk”
1977		Vicente Aleixandre	Spanien	Spanska	”för en nyskapande diktning som belyser människans villkor i kosmos och i dagens samhälle samtidigt som den företräder mellankrigstidens stora förnyelse av den spanska poesins traditioner”
1978		Isaac Bashevis Singer	Polen  USA	Jiddisch	”för hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”
1979		Odysseus Elytis	Grekland	Nygrekiska	”för hans poesi som mot bakgrund av grekisk tradition med sinnlig styrka och intellektuell klarsyn levandegör en modern människas kamp för frihet och skapande”
1980		Czesław Miłosz	Polen  USA	Polska	”som med kompromisslös klarsyn tolkar människans utsatthet i en värld av starka konflikter”
1981		Elias Canetti	Bulgarien  Storbritannien  Schweiz	Tyska	”för ett författarskap präglat av vid utblick, idérikedom och konstnärlig kraft”
1982		Gabriel García Márquez	Colombia	Spanska	”för hans romaner och noveller, där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter”
1983		William Golding	Storbritannien	Engelska	”för hans romaner som med den realistiska berättarkonstens åskådlighet och med mytens mångtydiga allmängiltighet belyser mänskliga villkor i dagens värld”
1984		Jaroslav Seifert	Tjeckoslovakien	Tjeckiska	”för hans poesi som med frisk sinnlighet och rik uppfinningsförmåga ger en befriande bild av mänsklig okuvlighet och mångfald”
1985		Claude Simon	Frankrike	Franska	”som i sina romaner förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor”
1986		Wole Soyinka	Nigeria	Engelska	”som i ett brett kulturellt perspektiv och med poetiska övertoner gestaltar tillvarons drama”
1987		Joseph Brodsky	Sovjetunionen  USA	Ryska/ engelska	”för ett vittfamnande författarskap, präglat av tankeskärpa och poetisk intensitet”
1988		Naguib Mahfouz	Egypten	Arabiska	”som genom valörrika verk - ömsom skarpsynt verklighetsnära, ömsom suggestivt mångtydiga - har format en arabisk romankonst med allmänmänsklig giltighet”
1989		Camilo José Cela	Spanien	Spanska	”för en rik och intensiv prosakonst, som med återhållen medkänsla gestaltar en utmanande vision av människans utsatthet”
1990		Octavio Paz	Mexiko	Spanska	”för en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet”
1991		Nadine Gordimer	Sydafrika	Engelska	”som genom storartad episk diktning har - med Alfred Nobels ord - gjort mänskligheten den största nytta”
1992		Derek Walcott	Saint Lucia	Engelska	”för en diktning med stor lyskraft, buren av en historisk vision som vuxit fram ur ett mångkulturellt engagemang”
1993		Toni Morrison	USA	Engelska	”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”
1994		Kenzaburo Oe	Japan	Japanska	”som med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden”
1995		Seamus Heaney	Irland  Storbritannien	Engelska	”för ett författarskap av lyrisk skönhet och etiskt djup, som lyfter fram vardagens mirakler och det levande förflutna”
1996		Wisława Szymborska	Polen	Polska	”för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet”
1997		Dario Fo	Italien	Italienska	”som i medeltida gycklares efterföljd gisslar makten och upprättar de utsattas värdighet”
1998		José Saramago	Portugal	Portugisiska	”som med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar”
1999		Günter Grass	Tyskland	Tyska	”För att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte”
2000		Gao Xingjian	Kina  Frankrike	Kinesiska	”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”.
2001		V.S. Naipaul	Trinidad och Tobago  Storbritannien	Engelska	”för att ha förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro”
2002		Imre Kertész	Ungern	Ungerska	”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”
2003		J.M. Coetzee	Sydafrika	Engelska	”som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”
2004		Elfriede Jelinek	Österrike	Tyska	”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”
2005		Harold Pinter	Storbritannien	Engelska	”som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”
2006		Orhan Pamuk	Turkiet	Turkiska	”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning”
2007		Doris Lessing	Storbritannien	Engelska	”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”
2008		Jean-Marie Gustave Le Clézio	Frankrike  Mauritius	Franska	”uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen”
2009		Herta Müller	Rumänien  Tyskland	Tyska	”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”
2010		Mario Vargas Llosa	Peru  Spanien	Spanska	"för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag"
2011		Tomas Tranströmer (pristilldelningen)	Sverige	Svenska	”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”
2012		Mo Yan	Kina	Kinesiska	”som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”
2013		Alice Munro	Kanada	Engelska	”den samtida novellkonstens mästare”
2014		Patrick Modiano	Frankrike	Franska	”för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”
2015		Svetlana Aleksijevitj	Belarus	Ryska	”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”
2016		Bob Dylan	USA	Engelska	”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”[31]
2017		Kazuo Ishiguro	Storbritannien	Engelska	”som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”[32]
2018		Olga Tokarczuk (priset utdelades 2019[c])	Polen	Polska	”för en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform”[33]
2019		Peter Handke	Österrike	Tyska	”för ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet”[33]
2020		Louise Glück	USA	Engelska	"för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell"[34]
2021		Abdulrazak Gurnah	Tanzania  Storbritannien	Engelska	”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”[35]
2022		Annie Ernaux	Frankrike	Franska	"för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar"[36]
2023		Jon Fosse	Norge	Nynorska	"för hans nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara"[37]
2024		Han Kang	Sydkorea	Koreanska	"för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet"[38]