klyva

Se även kliva.

Svenska

Verb

Böjningar av klyva	Aktiv	Passiv
Infinitiv	klyva	klyvas
Presens	klyver	klyvs (klyves)
Preteritum	klöv	klövs
Supinum	kluvit	kluvits
Imperativ	klyv	–
Particip
Presens	klyvande, klyvandes
Perfekt	kluven
Not: stark böjning

Böjningar av klyva	Aktiv	Passiv
Infinitiv	klyva	klyvas
Presens	klyver	klyvs (klyves)
Preteritum	klyvde	klyvdes
Supinum	klyvt	klyvts
Imperativ	klyv	–
Particip
Presens	klyvande, klyvandes
Perfekt	klyvd
Not: svag böjning

klyva

1. (även reflexivt: klyva sig) dela något (styvt eller hårt) på längden; (utvidgat) dela en helhet i två (eller flera) delar

   Synonymer: klovå (orsamål); halvera, tudela

   En viktig händelse under 1900-talet var att människan lärde sig klyva atomer.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet,^[1] som fornsvenska klyva, av urgermanska *kleubaną, av urindoeuropeiska *glewbʰ- (”klyva, dela”). Besläktat med engelska cleave, danska kløve.

   Användning: Vardagligt används även supinumformen klyvit(s) och perfektparticipformerna klyven, klyvet, klyvna och klyvne.

   Besläktade ord: klyv, klyvbar, klyvning, klyfta, klyftig

   Sammansättningar: klyvyxa

Översättningar

dela i två (eller flera) delar

• esperanto: fendi ^(eo)
• finska: halkoa ^(fi), pilkkoa ^(fi)
• franska: fendre ^(fr), scinder ^(fr)
• okinawianska: あーきーん
• polska: rozszczepiać ^(pl), łupać ^(pl)
• spanska: hender ^(es), partir ^(es), rajar ^(es)
• tyska: spalten ^(de)

Fornsvenska

Verb

klyva

1. klyva

   Etymologi: Av urgermanska *kleubaną, av urindoeuropeiska *glewbʰ- (”klyva, dela”).