mind

Engelska

Substantiv

Böjningar av mind	Singular	Plural
Nominativ	mind	minds
Genitiv	mind's	minds'

mind

• uttal: maɪnd

1. förmåga att uppfatta och förstå, intellekt, förstånd, medvetande, sinne; psyke, själ

   Synonymer: intellect; nature; soul, spirit

2. mental förmåga, intelligens; hjärna
3. minne, (abstrakt) plats där information kan sparas

   Synonymer: memory

4. åsikt, mening

   Synonymer: view

5. lust, håg

   Synonymer: inclination; content

Etymologi: Kognat med svenska mån (”förstånd, vilja, avsikt”), mynd (”skapnad; utseende; avbildning”) och minne med mera.

Fraser

• out of one's mind
• time out of mind

Verb

Böjningar av mind	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	mind	minds	mind
Preteritum	◀	minded	▶
Perfektparticip	◀	minded	▶
Presensparticip	◀	minding, vard. mindin'	▶

mind

1. ha något emot; misstycka, ta illa upp
2. ta hand om, se till, se efter; hålla ett öga på, vakta
3. se upp /för (med)/, vara försiktig (med)
4. bry sig (om)

   Synonymer: care; worry

Fraser

• never mind