Glyn Johns
From Wikipedia, the free encyclopedia
Remove ads
Glyn Thomas Johns (fødd 15. februar 1942)[1][2] er ein engelsk musikar, lydteknikar og plateprodusent.[3]
Remove ads
Biografi
Tidleg historie
Johns vart fødd i Epsom i Surrey. Han er far til Ethan Johns, og den eldre broren til Andy Johns, og onkel til Will Johns. Ethan har arbeidd med Ryan Adams, Paul McCartney, Laura Marling, Ray LaMontagne og Kings of Leon, medan Andy har arbeidd med The Rolling Stones, Led Zeppelin og Jimi Hendrix, ofte saman med Eddie Kramer.
Karriere
Johns har arbeidd med artistar som mellom andre Led Zeppelin, The Rolling Stones, The Who, Eagles, Bob Dylan, Linda Ronstadt, The Band, Eric Clapton, The Clash, The Beatles («Get Back»-innspelinga), Ryan Adams, The Steve Miller Band, Small Faces, Spooky Tooth, The Easybeats, The Ozark Mountain Daredevils, Blue Öyster Cult, Emmylou Harris, Midnight Oil, New Model Army, Belly, Joe Satriani, Ronnie Lane, Rod Stewart med Faces, Joan Armatrading, Buckacre, Gallagher and Lyle, Georgie Fame, Family, Helen Watson, Fairport Convention, Humble Pie.[4]
I 1960-åra, medan han var ilknytt det britiske rockebandet The Presidents byrja Johns å arbeide som lydteknikar i IBC Studios i Portland Place i London og fekk bandet sitt inn i helgene, der han kunne teste ut studioteknikkar med dei. The Presidents var det første albumet han produserte i 1969, og etter dette vart Johns henta inn for å redde den problematiske Get Back-innspelinga for The Beatles.[5] Johns sette saman fleire versjonar av albumet, som alle vart avviste av bandet, før prosjektet etter kvart vart gjeve til produsenten Phil Spector. Spector sin versjon vart det endelege albumet, kalla Let It Be, som Glyn på si side kalla «ein søppelhaug».
I 1971 spelte han inn og miksa The Who sitt Who's Next. Han prodouserte The Faces-albumet A Nod Is as Good as a Wink... to a Blind Horse i 1972, og fekk følgjande melding i plateomslaget: 'Thank you Glyn, you made all the difference'. Johns arbeidde så på dei tre første albuma til Eagles og var viktig i å definere den musikalske stilen til bandet. Johns tok det rolegare frå midten av 80-åra og utover, men har arbeidd med Midnight Oil, Nanci Griffith og Belly.[6]
I 2011, etter å ha halde seg borte frå produksjonsarbeid i lang tid, arbeidde Johns med Ryan Adams på albumet Ashes & Fire.[7] I februar 2012 byrja Johns å arbeide med Band of Horses på albumet Mirage Rock.[8]
Den 14. april 2012 vart Johns innlemma i Rock and Roll Hall of Fame.[9]
Remove ads
Produserte album
- Steve Miller Band – Children of the Future, 1968
- Steve Miller Band – Sailor, 1968
- Led Zeppelin – Led Zeppelin, 1969
- Family – Family Entertainment, 1969
- Steve Miller Band – Brave New World, 1969
- Steve Miller Band – Your Saving Grace, 1969
- Humble Pie – Humble Pie, 1970
- The Rolling Stones – Get Yer Ya-Ya's Out! The Rolling Stones in Concert, 1970
- The Who – Who's Next, 1971
- Faces – A Nod Is as Good as a Wink... to a Blind Horse, 1971
- Boz Scaggs – Moments, 1971
- Humble Pie – Rock On, 1971
- Boz Scaggs – Boz Scaggs & Band, 1971
- Eagles – Eagles, 1972
- The Ozark Mountain Daredevils – The Ozark Mountain Daredevils, 1973
- Eagles – Desperado, 1973
- Gallagher & Lyle – The Last Cowboy, 1974
- Georgie Fame – Georgie Fame, 1974
- Andy Fairweather Low – La Booga Rooga, 1975
- The Who – The Who By Numbers, 1975
- Fairport Convention – Rising for the Moon, 1975
- Ron Wood & Ronnie Lane – Mahoney's Last Stand, 1976
- Joan Armatrading – Joan Armatrading, 1976
- Andy Fairweather Low – Be Bop 'N' Holla, 1976
- Eric Clapton – Slowhand – 1977
- Pete Townshend & Ronnie Lane – Rough Mix, 1977
- Joan Armatrading – Show Some Emotion, 1977
- The Who – Who Are You, 1978
- Joan Armatrading – To the Limit, 1978
- White Mansions – 1978
- Eric Clapton – Backless, 1978
- Marc Benno – Lost in Austin, 1979
- Midnight Oil – Place Without a Postcard, 1981
- Nine Below Zero – Don't Point Your Finger, 1981
- The Clash – Combat Rock, 1982
- The Who – It's Hard, 1982
- Joan Armatrading – Track Record, 1983
- Bob Dylan – Real Live, 1984
- Téléphone – Un Autre Monde, 1984
- New Model Army – The Ghost of Cain, 1986
- John Hiatt – Slow Turning, 1988
- Stevie Nicks – Street Angel (uncredited), 1994
- Crosby, Stills & Nash – After The Storm, (1994)
- Belly – King (1995)
- Joe Satriani – Joe Satriani, 1995
- Linda Ronstadt – We Ran, 1998
- Ryan Adams – Ashes & Fire, 2011
- Band of Horses – Mirage Rock, 2012
- The Staves – Dead & Born & Grown, 2012
Remove ads
Kjelder
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads